Den sista månaden har jag haft förmånen att både vara kund hos Bilprovningen samt SJ.  I det förstnämnda fallet är det verkligen en förmån där deras webb är ett under av pedagogik och flödet är klockrent. I det andra fallet, SJ kan man nog bara stava till frustration.  Jag är en frekvent SJ-resenär och jag förundras över hur dåligt SJs webb är när det gäller att boka, boka om och över huvud taget hantera de resor man vill göra.  Jag vill egentligen inte gå in på detaljer då det inte är poängen i detta inlägg men  jag har alltså försökt boka om en biljett till en annan och misslyckats totalt.  Jag har på en och samma webbsida fått uppge samma uppgifter ett flertal gånger, trots att jag är inloggad som kund ( där de har alla mina uppgifter ).  Efter ett antal försök  och en timme framför datorn gav jag upp och fick göra ett nytt köp.  Detta skall ställas i relation till att jag ändrade min besiktningstid  val av station. Detta gjordes på  mindre än 5 min.

Vad jag efterlyser  är ett tydligt kunskapsutbyte mellan företag i samma koncern. Som skattebetalare anser jag det vara ett krav som jag kan ställa – dvs att mina skattepengar förvaltas på ett optimalt sätt. Jag kan också ställa kravet utifrån ett kundperspektiv

Bilprovningen och de som gjorde projektet med deras nya webb skulle ha väldigt mycket att tillföra SJ.

Kom igen nu SJ – boka en besiktningstid!

Den här bloggen handlar om affärsnytta och fantasi på internet. När vi startade den så kom vi överens om att det inte skulle bli en marknadsföringskanal för Two. Mina damer och herrar, DET SKITER JAG I! För igår bjöd Episerver in till Episerver Awards och Two var nominerad i klassen ”Bästa webb riktad till konsumenter (B2C)” med vår kund Skistar. Jag satt på en teater i Karlstad (ja, jag hade ”glömt” stänga av mobilen) och följde prisutdelningen på Twitter. Som de brukas i prisutdelningar sparade Episerver det största priset till sist (här kanske jag inte är helt ödmjuk…). Först kom prisutdelningen för ”Bästa innovation”, ”Bästa intranät”, ”Bästa webb offentlig sektor” och ”Bästa webb riktad till företag och organisationer (B2B)”.

I klassen för ”Bästa webb riktad till konsumenter” fanns:

Skistar (av Two med bokningsmotor från AdePrimo)

Tre (Isotop/Deasign)

Västsvenska Turistrådet (M2B)

Östgötatrafiken (Sogeti)

När pausen på min teater nästan var slut och min fru petade mig i sidan att jag var tvungen att lägga bort telefonen kom tweeten från jurymedlemmen Pierre Du Rietz med vinnaren:

Jag (och mina kollegor på Two) har långsiktigt jobbat tillsammans för att Skistars webbplatser skall bli ett ställe att inspireras och sedan boka en upplevelse på. Tillsammans med AdePrimo som sköter det otroligt komplexa bokningssystemet har vi nått långt och lyckats skapa en webbplats som har varit väldigt framgångsrik. Jag är glada och till och med lite lyckliga över priset men framför allt glad för Skistar att de har fått det erkännandet som priset innebär. Vi på Two sitter inte stilla och njuter speciellt länge för det här, naturligtvis blir det lite bubbel i eftermiddag men på måndag skall vi upp till Sälen och ta Skistar vidare inom den digitala kommunikationen. Det skall bli en fantastik kul resa.

Vi gratulerar också vinnarna i de andra klasserna:

Bästa Inovation – Fastighetsbyråns intranät (Nansen)

Bästa intranät – Coop butiker och stormarknad (Sogeti/Söderhavet)

Bästa webb offentlig sektor – Energimyndigheten (Sogeti)

Bästa webb riktad till företag och organisationer (B2B) – StreamServe  (The Interactive Circuit)

Att vinna Episerver Awards ger dessutom inspiration till nästa år. Jag vet precis vilken webb jag vill vara med och tävla när 2011 års Episerver Awards går av stapeln.

Som jag sa i början så skall denna blogg inte handla om Two och det här inlägget är ett undantag. Förlåt…

Etiketter:Glädje, Lycka

”The Social Network” är filmen om hur Facebook kom till. Eller rättare sagt är det filmen om personerna som grundade Facebook och hur det gick till. Vi får följa Facebooks grundare och hur Facebook blev Facebook. Men under filmen började jag fundera på om det är den rätta historien eller en Hollywood-variant av den. Det får vi inte reda på och med Mark Zuckerberg och Eduardo Saverin har i intervjuer sagt att det inte är hela historien. Med andra ord får vi biobesökare ta filmen med en nypa salt och själva fundera på vad som är rätt och vad som är fel.

Mark Zuckerberg har kritiserat filmen och sagt att det enda som egentligen stämmer är kläderna. De kläder som Marks rollfigur har är faktiskt kläder han själv har eller har haft. Men det är det enda som stämmer med verkligheten enligt Zuckerberg. Hans första partner Eduardo Saverin har däremot uttalat sig och han ställer sig över filmen och pratar i stället om entreprenörskap. Det kanske ger viss vägledning om vem av dem som tycker att filmen ger en korrekt bedömning. Mark Zuckerberg framställs som socialt otillräcklig men tekniskt briljant. Något som kanske är en förklaring till varför han inte tycker filmen förmedlar sanningen. Vem vill egentligen bli beskriven så?

Filmen är smart i hopbyggd med det rättsliga spelet mellan de olika inblandade personerna och tillbakablickar på hur allt började. Som åskådare vet vi inte vad som är sant i de olika konflikterna som finns. Men historien är väl skriven av Aron Sorkin och det märks, för mycket av dialogen är lika rapp och välskriven som serien Vita huset.

Jag ger filmen högsta betyg och rekommenderar den verkligen till alla! Här är den officiella trailer:

Jag passade också på att googla lite om filmen och fick fram den här bilden:

Nya funktioner på Google ger vilka ”teatrar” (nåja) som filmen går på. Bra jobbat Google!

Etiketter:Facebook

Investering i webbplattformar för samarbete, sk collaboration ökar innovationsförmågan i din organisation. Inte så märkligt egentligen då det som sker är ökat samarbete mellan individerna i organisationen.

Bekymret är att många ändå inte vågar gå ut här och hämmar sig själva. Och när investeringen väl sker så är den utifrån en alltför grund tanke och utan målsättning. Det blir mer teknikinförande än verksamhetsförändring.

Som VD eller ledare av en organisation bör du fundera i hur webb och IT kan hjälpa dig att effektivisera organisationen. E-post har nu använts flitigt i 15 år och börjar alltmer räknas ut som samarbetesverktyg. Istället blir det ett aviseringsverktyg för att prenumerera på ev. händelser från de olika communities där medarbetarna finns med. Ändå är det många som inte vågar investera i en ny samverkansplattform såsom t.ex. Microsoft Sharepoint eller Lotus Notes, och när investeringarna väl sker är de ofta utifrån en teknisk synvinkel samt utan en införande- och utbildingsplan för att alla i organisationen ska ta del av den. Hur ska vi då gå till väga?

1. Ta hjälp och undersök möjligheterna för just din organisation genom att delge dina behov för dem som kan sätta funktion på dem. Gör en totalplan med vision och fasindelningar.
2. Välj plattform utifrån din befintliga IT-infrastruktur med syftet att åtgärda något av de behov eller problem som finns. Det skapar en direkt verksamhetsnytta.
3. Inför en första fas av vald teknisk plattform.
4. Ha en tydlig plan för förankring i organisationen.
5. Mät och följ upp effekter.

Gör sedan steg 3-5 om och om igen, så länge du ser att det har tydliga effekter för verksamheten. Men våga ständigt ifrågasätta beteenden och rutiner. Allt är till för att förbättras och effektiviseras.

Business by web helt enkelt!

Etiketter:Collaboration, Lotus Notes, Microsoft Sharepoint

Det finns många skäl till varför en arbetsgivare vill förbjuda Facebook på arbetstid. Enligt Nucleus Research sänker det produktiviteten med 1,5%, enligt Ohio State University får de som ”är fast” med Facebook lägre betyg och IT-avdelningar pekar på att skadlig kod kan spridas. Enligt en rapport från CNET är fördelningen av företag i USA som förbjuder eller tillåter sociala medier så här:

• 54% blockerar sociala medier
• 19% tillåter det för affärsändamål
• 16% tillåter begränsad personlig användning
• 11% har släppt det helt fritt.

Jag undrar hur mellangruppen, dvs. de två som tillåter bara för affärsändamål och begränsad personlig användning kontrollerar detta? Nästa fråga är hur de 54% som inte tillåter sociala medier löser problemet med att de anställda kan använda Facebook och Twitter från mobiltelefonen?

Problemet som en organisation vill komma åt när de spärrar exempelvis Facebook är att få de personer som missbrukar ett förtroende att jobba istället för att sitta på Facebook. Vid varje teknik eller kommunikationsförändring genom tiderna har det funnits samma problem.

Jag tänker då på:

• Telefonen
• Datorer
• Email
• Webben
• Spel i datorn
• Mobiltelefoner
• Arbeta hemma

Privatsamtal med personalen är strängt förbjuden! Använder du Blocket på arbetstid? Har det hänt att du spelat något av de medföljande spelen i din dator? Listan är hur lång som helst på saker som en person kan missbruka för att inte jobba och då har jag inte ens tagit med hämta kaffe/vatten, röka eller prata skit med kollegor. I grunden är det säkert så att en person som sköter sitt jobb kan ta någon minut att kolla sitt twitterflöde eller koppla av i 5 minuter genom att spela MS Röj medan en person som missköter sina arbetsuppgifter kan tillbringa hur lång tid som helst på listan ovan. Det är inte frågan om vilka möjligheter som finns utan hur personens inställning till sitt jobb är. Det är med andra ord inte frågan om möjligheter utan arbetsmiljö i stort.

En annan infallsvinkel är att studier som säger att sociala medier minskar produktiviteten säger att tid som spenderas där är helt bortkastad. Faktum är att vi människor inte är skapade till att konstant utföra en uppgift utan vi behöver mikropauser. Någon minut med Twitter eller Facebook ger oss nu energi, kan vi dessutom få hjälp den vägen att lösa våra arbetsuppgifter har de sociala medierna också gjort att vi blivit mer effektiva. Universitetet i Melbourne har studerat WILB, Workplace Internet Leisure Browsing, och kommit fram till att man faktiskt kan bli mer produktiv vid begränsad användning av WILB.

Att förbjuda åtkomst via företagets nätverk till Facebook och Twitter ger också liten verkan då många idag når dem via sin mobiltelefon. Har du en iPhone eller Android-telefon (eller en mossig Nokia) så kan du ladda hem din Facebook-app och köra på som inget har hänt. Via Twitter har jag fått hjälp av kända och okända personer som gladligen hjälper till om jag frågar. Ofta sker det via min telefon.

En annan synvinkel är olika myndigheter som lyder under offentlighetsprincipen. Här kan journalister begära ut listor på webbtrafik. Utifrån ett personligt perspektiv kanske det känns bättre att det inte står att den anställde har varit på Facebook, fast egentligen borde det inte spela någon roll då det antagligen inte kommer framkomma om tiden som spenderade där var jobb eller fritid.

Sedan har det också blivit en fråga om när vi arbetar? Vi som har kontorsjobb har med oss kontoret i fickan. Jag svarar för det mest kunder som skickar ett e-postbrev till mig utanför den magiska tiden 8-17 och då och då använder jag Facebook privat på arbetstiden, men jag löser mina arbetsuppgifter på och utanför det som normalt kallas arbetstid. För mig fungerar det men för andra kan det bli jobbigt att ”aldrig vara ledig”.

För mig bottnar att i det som kallas arbetsgivarmärke. En organisation som är öppen för nya idéer och använder dem på ett förnuftigt sätt attraherar duktiga människor! Har en organisation problem med produktivitet bland vissa individer är det hjälp och stöd till dessa som ger effekt inte ett förbud.

Eller?

Källor:
http://www.computerworld.com/s/article/9131507/Study_Facebook_users_get_lower_grades_in_college
http://www.computerworld.com/s/article/9135795/Study_Facebook_use_cuts_productivity_at_work
http://www.pcworld.com/businesscenter/article/162478/twitter_facebook_can_improve_work_productivity.html
http://www.briansolis.com/2010/03/twitter-and-facebook-the-new-tools-of-productivity-or-distraction/
http://www.readwriteweb.com/archives/facebook_at_work_helpful_or_a_hazard.php
http://uninews.unimelb.edu.au/news/5750/

Etiketter:Facebook, Twitter

Nike har kommit med en ny träningsapplikation för iPhone, Nike+. Till applikationen finns det givetvis också en community där du kan spara dina träningsdata.

Detta är i sig ingen nyhet, alla tillverkare av träningsklockor har en webbplats med funktioner för att spara, sortera, analysera och dela träningsdata. Det som är intressant nu är dels att det är Nike som lanserar applikationen. Nike har som vi alla vet sina rötter i sportsko-branschen och har aldrig varit stora inom klockor och GPS:er.

Men Nike behöver inte denna kunskap nu när iPhone finns som mobil plattform, det räcker med att Nike fokuserar sig på hur man vill använda programmet samt hur man vill uppleva den tillhörande community:n. Detta är något som Nike dessutom gör mycket bra.

Förutom att Nike nu entrar en ny del av sportbranschen gör man det dessutom med nya spelregler. Medan konkurrenter som Suunto, Garmin och Pulsar lägger en massa pengar på utveckling av nya klockor, fokuserar Nike enbart på mjukvaran och upplevelsen, till en bråkdel av kostnaden.

Resultatet blir att konsumenten kan välja på att köpa en klassisk träningsklocka, med ett användargränssnitt som inte alltid är helt intuitivt, för ca 3 000 – 4 000 kr eller en applikation till telefonen för 15 kr!

Visst, det finns fler funktioner i de dyra klockorna, bl.a. en mer exakt GPS samt pulsgivare. Prisskillnaden är dock enorm och de grundläggande funktionerna finns i båda alternativen.
Det billigare alternativet är det dessutom både enklare och snyggare!