För lite drygt 18 månader sedan bildades ett företag som hade en idé om att alla, inklusive privatpersoner, skall kunna ta betalt med kort. För att denna magi skall fungera krävs att du har en iPhone eller iPad och ett konto på företagets externa webb. För att förenkla kortbetalningar har de även tagit fram en helt unik kortläsare som är EMV-certifierad. Pengarna du får in betalas ut till ditt vanliga bankkonto och du kan logga in för att se vad du har sålt, när och för hur mycket. Det är förstås svenska iZettle jag pratar om.

Som person har jag ett behov av att ha kontroll på min vardag inklusive min privatekonomi och undviker i så stor utsträckning som möjligt att använda kontanter. Ett konto i plånboken med sedlar och mynt är ersatt med konto-/kreditkort för olika användningsområden. Inte många blev gladare än jag när iZettle ramlade ner framför mina fötter. Jag tecknade mig direkt för ett konto och väntade ivrigt på att min utlovade kortläsare skulle dyka upp i min brevlåda.

Under iZettles beta-period som precis avslutats skickade de ut kortläsare till ett begränsat antal användare för att täcka in ett så stort demografiskt omfång som möjligt enligt deras egen utsago. Som tur är fungerar deras tjänst även utan kortläsare så under tiden jag väntade på kortläsaren letade jag efter ett tillfälle att få provtrycka konceptet. Till min stora förvåning fick jag ganska snabb möjligheten att på ett halvt oväntat sätt använda konceptet. Vi hade en spontan afterwork på jobbet med ett 10-tal deltagare som inkluderade en musik-quiz och några familjepizzor. Hör och häpna, så hade jag pengar på konto i plånboken, så jag betalade pizzabudet cash. Sedan gick min iPhone och iZettles app runt bland mina kollegor som fick betala sin andel. Och jag fick pengar direkt in på min konto i banken samtidigt som de som önskade fick ett kvitto skickat till sin e-postadress.

Jag tog tag i saken, satte ut två annonser på Blocket, för att verkligen se om det finns en möjlighet att använda den med personer man inte känner. Annonserna, som kostade 20 kr/st,  var en switch för 400 kr respektive två wifi accesspunkter för 250 kr. Switchen nappade på en gång och en köpare kom för att hämta den i torsdags kväll, men någon kortbetalning gick inte att få till. Köparen jobbade i branschen och enligt uppgift med säkerhet och vågade inte, så det fick bli cash. De två wifi accesspunkterna åkte en köpare från Kristinehamn för att hämta och vi gjorde en kortbetalning utan tvivel med iZettle på parkeringen utanför Lidl. På den försäljningen som jag gjorde med iZettle blev avgiften 8,38 kr, så totala kostnaden för att sälja de två wifi accesspunkterna blev 28,38 kr. Varje transaktion kostar 1,50 kr plus 2,75% på beloppet. Om man skulle sälja något för 2.000 kr, vill iZettle ha 56,50 kr i avgift och skulle du sälja din bil på Blocket för 100.000 kr och blir avgiften hisnande 2.752 kr.

Vad kan man dra för slutsatser av detta?

1. Att iZettle eller liknande affärslösningar kommer att bli vardag även för privatpersoner känns ganska givet, men självklart kommer det alltid att finnas de som är skeptiska.
2. Att man inte skall ta för givet vem som eventuellt accepterar att betala med kort. Trodde nog att köparen av switchen skulle vara mer benägen med, som jag uppfattade det, ett teknikintresse.
3. Att det kändes häftigt att kunna ta betalt med kort och slippa gå till banken för att flytta pengar från kontot i plånboken till kassavalvet även som privatperson.
4. Att avgiften för en privatperson inte känns rimlig om man vill använda den för höga belopp. Å andra sidan för man göra precis som handlare gör och tankemässigt lägga på en marginal för att kunna ta emot betalning via kort.

Några direkt användningsområde:

• När grabb- eller tjejgänget behöver dela notan
• När du skall sälja begagnade saker på Blocket
• Som torghandlare, eftersom vi blir fler som inte har pengar på kontot i plånboken
• För småföretagare som har få transaktioner varje år
• För mobila småföretagare i samband med mässor
• För friluftsfrämjande turer där anordnare vill ha betalt

Läs mer om iZettle på deras hemsida.

Efter lanseringen av den nya iPhonen kände jag ett ganska stort ”Jaha”. Var det allt? Personligen har jag aldrig gillat designen på iPhone 4 och tyvärr tog Apple inte ett steg designmässigt. Jag utvärderade alternativen lite men Apple har gjort det totala användandet av telefonen så mycket bättre än alla andra. Allt ifrån iTunes till handhavande. Därför blir jag kvar i iPhone-världen.

Nu har jag haft min nya iPhone 4S i nästan en vecka. Bytet från en iPhone 3G kan bara betecknas som FART! Den är så snabb. Det tar inte 1 minut att öppna Facebook, bara en sådan sak. Kameran är bättre, iMessage och medelandecenter mm. Mycket trevliga bekantskaper.

Men det finns en sak jag inte kommit överens med ännu. Jag och Siri har inte riktigt skapat en bra relation ännu. Hon förstår mig inte riktigt. Jag lyckades lära henne att min fru heter Anna och min son heter Johan. Hon hittade deras kontaktuppgifter och nu kan jag ringa Anna genom att säga ”Call my wife” till Siri. Men min dotter Sofia vägrar hon hitta. Har dom pratat ihop sig? Har Sofia en hemlig väg in till Siri? Här är ett typiskt försök med Sira:
Jag: ”Sofia is my daughter!”
Siri: ”Do you want me to search for doughnut?”
Jag: ”No, my daughter’s name is Sofia!”
Siri: ”I don´t understand dogther.”
Jag: ”F–k you!”
Siri: ”No need to be rude.”

På den vägen är det. min engelska är helt enkelt med en dialekt som Siri inte förstår. Snabbheten att använda Siri försvinner helt när jag måste upprepa tre till fyra gånger vad jag vill. Hoppas på att Siri snart blir Sigrid och kan prata svenska med lätt Vänersborg/Värmlandsbrytning.

Etiketter:apple, iPone 4S, Siri.

Min familj och jag (som för övrigt ingår i familjen) var på en liten minisemester till Danmark i helgen som förlängdes med ledig fredag och måndag. Som vanligt vid utlandsvistelse bör man se till att dataroaming på telefonen är avstängd. Om dataroaming är aktiverad så kan man fortsatt använda sin telefon till surfning, men oftast till en hutlös kostnad. En trevlig överraskning väntade dock i form av ett SMS från Priceinfo där det framgår att jag kan surfa tryggt upp till 50 MB för maximalt 49 SEK per dag. Det här är toppen och 50 MB per dag som motsvarar 1,5 GB per månad, vilket räcker väldigt långt för normal användning. I och med att jag nu var ledig två vardagar fanns behov av att ha lite koll på mailen från jobbet, men också på företagets Facebook-sida och -grupper, så jag provade detta under en av dagarna och som förväntat fungerar det helt sömlöst.

Men vad händer om jag utnyttjar mer än de 50 MB? På jobbet har vi Telia som operatör och i meddelandet från Priceinfo hänvisas till en sida på Telia för mer information. Nu när jag kommit hem, kände jag ett behov av att få ett svar på den och några frågor till. Efter lite surfance på Telias sida hittade jag ett avsnitt som heter ”Surfa med kostnadskontroll” på sidan http://www.telia.se/foretag/telefoni/mobiltelefoni/utomlands/surf-abroad/ och på den sidan står följande text:

”Du får ett meddelande via sms när du har förbrukat 80 % av den dagliga datamängden och kan själv avgöra om du behöver köpa till ytterligare datamängd genom att kontakta kundtjänst. Gör du inget så bryts uppkopplingen automatiskt när du uppnår aktuell datamängd.”.

Fortfarande kände jag att behov av att få svar på ytterligare några frågor, så jag ringde Telias kundtjänst som faktiskt svarade väldigt snabbt och gav mig svar på några frågor:

• Kostnaden per dygn, är den från första kilobyte? Ja, det stämmer.
• När börjar ett nytt dygn? Det börjar svensk tid 00:00.
• Måste jag ringa kundtjänst för att köpa mer datatrafik? Nej, du får ett SMS och kan svar på detta för att köpa mer datamängd.

IDG skrev i fredags att Telia utökar sina fasta priser för mobilsurf utomlands till att täcka hela EU och skriver citat ”Det ska inte vara dyrare att kolla in Facebook utomlands än att köpa exempelvis en bratwurst, utlovar företaget”. Några små frågor som omedelbart poppar upp är 1. Är det fastpris på bratwurst inom EU? och 2. Skulle jag prioritera att uppdatera Facebook mot att äta en bratwurst till lunch vid en pölsevagn? Svaren är definitivt nej på den första och borde vara nej på den andra.

Hur som helst oavsett jämförselsen med bratwurst eller inte var det på tiden att denna typ av tjänst faktiskt lanserades inom EU som nu Telia gjort.

Lite besviken är jag allt. Hade väntat mig mer av kvällens Apple-event där en ny iPhone presenterades. Jag följde Gdgt live via min gamla iPhone 3G. Precis innan själva telefonen skulle visas upp tog batteriet slut. Jag satt i bilen (passagerarsätet) och fick snällt vänta till jag kom hem för att se vad det blev. Fick upp den här bilden:

Först fattade jag inte. Var var den nya telefonen? Sedan kom besvikelsen. Det är en glasmodell igen. Själva telefonen ser exakt likadan ut som den gamla. Det går alltså inte att ha en utan gummiskydd eller liknande. Tyvärr kan jag inte vänta ut iPhone 5 då min telefon börjar klappa ihop. Frågan är nu om jag skall gå över till Android istället eller vill jag ta till vara mina nedladdade appar och stanna på den mörka (eller var det ljusa?) sidan.

Just nu väntar jag på att Apple webb skall ge ifrån sig något annat än:

Access Denied

You don’t have permission to access ”http://www.apple.com/se” on this server.

Reference #18.653a6052.1317754697.2603c339

Etiketter:iPhone 4S

Hur många tusen appar finns det i iTunes App Store? Är det lika många som i Android Market? Kan Windows verkligen tävla med antalet appar och är det överhuvudtaget någon idé för Meego? Fast egentligen är antalet appar totalt ointressant. För handen på hjärtat. Hur många appar använder du?

Jag har snart haft min iPhone 3G i 3 år. Under den tiden har jag installerat 105 program förutom de 19 program som kommer förinstallerade (21 om du har en modernare telefon). Dvs. totalt 124 appar.  Enligt Wikipedia hade App Store i juni 425 000 appar. Det innebär att jag har laddat hem 0,02% av de totala antalet appar som finns. Tänk vad många jag har gått miste om…

Just ny har jag 72 appar i min telefon. Tar vi bort de ursprungliga 19 så är det 53 stycken som jag fortfarande tycker är intressanta att ha kvar. Fast när jag sätter mig och gör en genomgång så är det egentligen följande som jag använder:

• 1Passwords
• Bilder *
• Blocket
• Eniro.se
• Facebook
• iPod *
• Kalkylator *
• Kamera *
• Kartor *
• Klart.se
• Klocka *
• Lux DLX 2
• Mail *
• Meddelanden *
• Res i STHLM
• Safari *
• ShopShop
• Telefon *
• Twitter
• VinVin
• Week cal

De som är markerade med stjärna (*) är originalinstallerade. Totalt 21 applikationer varav 10 följer med från början. Jag använder med andra ord 11 stycken appar av 425.000 stycken. Jag är inte först och jag kommer inte vara sist men nu och framöver kommer den stora app-döden om inte de som skall göra en app tänker ut varför användare kommer ladda hem och använda appen. En app som laddas hem och sedan inte används är enligt mitt sätt att se det totalt värdelös.

Fotnot:
Visst använder jag Inställningar och App Store också men jag tycker inte de är ”riktiga” appar, men de är inräknade som ikoner i siffrorna ovan.

Så här i förkylningstider kan det vara smidigt att bära med sig ett medicinskt lexikon, en möjlighet att se närmaste apotek eller helt enkelt utifrån dina symptom ställa din egen diagnos och vilken medicin du behöver.

Dagens skämttema till trots (1 april) vill jag ändå hävda äktheten i detta påstående. Läs mer om iphone-appen från medicinera.se.

En liten parentes i ämnet apotek; är inte droghandel (som i Kronans Droghandel) ett ytterst udda val av namn på en apotekskedja? I alla fall när man översätter engelskan ”drugstore” till svengelska…

Etiketter:iphone-app, medicinera.se