Ny har funktionen vänskapssida funnits i några månader på Facebook. Vänskapssidan visar den kommunikation som två av dina vänner på Facebook har med varandra. Dels via inlägg i varandras ”walls” men också när de kommenterar inlägg, fotografier, länkar mm. Du hittar till en vänskapssida via en länk när en av dina vänner lägger upp något på en annan väns ”wall”:

Du kan också på en befintlig vänskapssida använda funktionen i höger kolumn och koppla ihopp olika vänner eller dig och någon vän för att se vad ni har pratat om. Har du haft några spännande konversationer?

Etiketter:Facebook, Vänskapssida

Jag köpte ett par högtalare för ungefär tio år sedan. Dom var stora, rejäla, bra och flera andra superlativ som fungerar med ”skit” som prefix. För en kille runt 20 var de kort och gott ett bra köp. Nu är killen som köpte dom runt 30 och högtalarna är fortfarande stora och rejäla men de andra superlativen har försvunnit någonstans på vägen. De senaste fem åren har de samlat damm på vinden och endast varit ett irritationsmoment under de fyra gånger jag flyttat och tvingats bära högtalarna från en vind till en annan.

När jag flyttade senast kände jag att det var dags att göra mig av med dom. Jag ställde dom i hallen och tänkte att ”jag lägger ut dom på Blocket i morgon”. Till saken hör att jag flyttade den förste april. Månaderna gick, det blev början på juli och högtalarna stod fortfarande kvar tills jag i förmiddags la upp en annons på Blocket. Som alltid är det bra att ha en text och bild som är på något sätt säljande så jag funderade lite på vem som skulle vilja köpa mina högtalare. Jag valde snabbt bort den hifi-intresserade, den medelålders mannen, kvinnor i alla åldrar samt medelsvensson. Kvar stod jag med mig själv, modell tio år yngre. Jag tittade på högtalarna och konstaterade att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk när jag köpte dem utan målade upp min bild av vem som skulle vilja köpa dessa högtalare år 2010. Min tankelek resulterade i följande: ”En kille, runt 20 år, bosatt utanför en medelstor stad, förmodligen semi-rocker utan större krav eller kunskaper på stereoutrustning. Den ska kunna spela musik, inget mer”.

Jag skrev inte någon speciell text, mest teknisk data, pris samt vart man kunde hämta dem. En timme senare, och detta är personligt rekord för mig, ringde en kille och ville kolla på högtalarna. Ytterligare en halvtimme ringde det på dörren och där stod han, killen, runt 20, med svart Jack Daniels-tshirt, långt blonderat hår, truckerkeps, tighta svarta jeans och sneglade lite försiktigt in i min lägenhet. När jag frågade om jag skulle provspela dem svarade han lite kort ”Kan du väl, jag kan inget om sånt här men det är väl bra att höra så de inte bara sprakar”. Tio minuter senare stod jag med hans pengar i handen, han med mina högtalare i bagageutrymmet och alla var nöjda.

Nu tror jag inte att det var min text på Blocket som fick högtalarna sålda så fort men jag är ändå smått nöjd över hur mycket han stämde överens med den person jag målade upp som möjlig köpare. Så visst är det viktigt att ha en målgrupp att rikta sig mot och kanske ännu viktigare att när man bestämmer den låta sig ha lite förutfattade meningar.

Etiketter:analys, blocket, målgrupp

Idag presenterades SCBs erkända majundersökning där ca 6000 personer tillfrågas om hur de avser att rösta. Sedan 1973 då denna mätning startade har det block som ”vunnit” i denna undersökning också vunnit riksdagsvalet i september.

Men är opinionsmätningar fortfarande det bästa sättet att mäta på?  Eller är webbaktiviteten på väg att överträffa dessa opinionsmätningar, då den både kan bli säkrare och gör jobbet själv. Vi vet att när Barack Obama i opinionsmätningar gick om Hillary Clinton för att bli demokraternas kandidat till stundande presidentval så visade Googles sökstatistik samma trend.

Sannolikt kommer webbaktiviteten i framtiden spela mer betydande roll än opinionsmätningar då det också sker i realtid. Men tappar vi bort vissa grupper?  Å andra sidan – hur många väljer att inte svara på SCBs förfrågan och har dessa något gemensamt? 

Kan Google börja med egna opinionsmätningar?  Troligt. Och detta kan i så fall leda till en ökad aktivitet på internet från partierna. Troligt är också att det kan öppna vägar från även mindre partier att nå ut med sitt budskap.

Jag fick ett sms för några dagar sedan. Utan att avslöja innehållet kan jag säga att personen som skickade det hade hittat ett ”ligg” till någon annan, det vill säga mottagaren. Eftersom ”ligget” i fråga var en kille och sms:et kom från ett okänt nummer, antog jag att det skickats fel. Några sms senare stod det klart att så var fallet.

Jag tyckte det hela var hysteriskt kul och tog en skärmdump av konversationen. Efter att ha raderat alla namn och nummer som visade vem det kom ifrån, la jag sedan upp den på Facebook som ett avskräckande exempel på vad man inte ska göra. Några av mina vänner gillade bilden, andra lämnade putslustiga kommentarer samt ett och annat rått skratt. Småfnittrig lämnade jag det bakom mig. Tills jag fick ett samtal.

Även om jag tagit bort allt som kunde koppla avsändaren till sms:et var denne vansinnig och krävde att jag omedelbart skulle ta bort bilden. Då jag satt i en bil mitt på Orust, långt ifrån en dator, var det lite svårt. Det gav mig dock lite tid att fundera på vad som gäller ur en juridiskt synvinkel. Är det okej att publicera vad som helst så länge ingen pekas ut? Är jag tvingad att ta bort något enbart för att någon inte gillar det? Vad faller under yttrande- och publiceringsfrihet? Även om jag jobbar med webb och tycker mig ha ett hum om den juridiska biten var jag osäker.

För att prata lite juridik, ber Facebook alla användare genom sitt användaravtal att respektera lagar och andra personers rättigheter. Nedan är ett utdrag ur avtalet:

5. Skydda andras rättigheter.
Vi respekterar andras rättigheter och förväntar oss att du gör det samma.
1. Du får inte publicera innehåll eller vidta åtgärder på Facebook som kränker någon annans rättigheter eller på annat sätt bryter mot lagen.

Om man ska tolka Facebooks regler ordagrant var bilden inget att hetsa upp sig över. Ingen kunde lista ut vem som skickat det och jag gjorde där igenom inget fel juridiskt sett. Men moraliskt då? Rent moraliskt tycker jag man ska lyssna på andra. Redan som barn får vi lära oss att göra mot andra som vi vill att de ska göra mot oss. Även om jag inte tycker något är en stor sak kan det vara så för någon annan, oavsett vad lagar och regler säger. Jag förstår att många kan tycka det är svårt att veta hur och vad man ska eller inte ska göra. På grund av det kan det vara skönt att ha en kunnig samarbetspartner eller leverantör att vända sig till. Denne kan då förklara vad som gäller eller berätta vart man kan vända sig. På så sätt kan du med ett kort samtal eller mail reda ut frågetecken eftersom det sista vi vill är att uppröra någon i onödan.

Ni som är vän med mig på Facebook kan se att jag tagit bort bilden. Även om jag och många med mig tyckte att konversationen var otroligt rolig var det en person som inte såg humorn i det hela, och det är oftast det vi får rätta oss efter. Oavsett hur kul det är.

Etiketter:etik, Facebook, moral

Fyra unga herrar blev under en föreläsning inspirerade till ett projekt som i april blev en verklighet. Vad man siktar mot är att skapa ett decentraliserat, öppet alternativ till jätten Facebook. Du ska inte vara beroende av en tredje part, en hubb, som hanterar informationen och skickar den vidare till dina vänner, en tredje part som också äger informationen. Med Diaspora är det du som äger och kontrollerar all den informationen som du lägger ut och delar med dig av.

Projektet lades ut på Kickstarter, en webbplats som hjälper olika projekt att hitta finansiellt stöd, med målet att få ihop $10 000 innan projektet skulle dra igång. I skrivande stund har de lyckats samla ihop över $170 000 för projektet som planeras komma i sin första version i september.

På webbplatsen http://www.joindiaspora.com/ hittar du mer information.

Diaspora: Personally Controlled, Do-It-All, Distributed Open-Source Social Network from daniel grippi on Vimeo.

De populär knapparna för de olika sociala webbplatserna – som du som besökare använder för att dela med dig av sidan – börjar dyka upp både här och där i alla dess former. Den här varianten har en ganska kul grundidé, men faller ordentlig på att antalet är för många.

Alldeles för många logotyper, där bara halva syns, gör det svårt att hitta den jag söker och vill dela med mig. Här bör man istället prioritera ett antal eller välja en annan form.