Ibland kan jag sakna roterande postlådor, blinkande pilar och allt annat som hörde till 1990-talets julgransinspirerade formpråk för webb.

Jag kommer ihåg min genuina lycka när jag hittade ett stort GIF-arkiv (hittade det självklart via Altavista) där man i timmar kunde browsa bland olika kategorier av animationer för att till slut hitta den optimala pilen eller ikonen för sitt syfte. Jag kommer också ihåg att mitt val föll på en dansande apa. Denna lilla hårbeklädda varelse prydde startsidan på min första och enda webbproduktion. (I rent utbildningssyfte på Högskolan i Karlstad, 1998). På den givna frågan varför jag hade inkluderat en apa, i denna strikt framesbaserade, brungröna webbplats, så svarade jag rebelliskt: ”för att jag kände för det”. Om högskoleadjunkten köpte mitt argument eller inte låter jag vara osagt. Jag fick i alla fall godkänt på kursen. Troligen med minsta möjliga marginal.

Idag ser vi inte lägre så många dansande apor ute på webben. Däremot stilrent och luftigt formgivna webbplatser, som självklart sätter besökaren i fokus och som inte lämnar objektsplacering, tillgänglighet eller typografi åt slumpen. Det här är så klart rätt väg att gå. I alla fall om man ser sin webbplats som ett verktyg för besökaren snarare än en möjlighet att uttrycka sina egna grafiska preferenser. Men det fanns ändå något charmigt  med ”GIF-eran” – åren då frågan inte var ”ska vi välja EpiServer, Drupal eller TYP03”, utan snarare ”ska vi göra blinkande, roterande eller hoppande pilar”.

Ibland roar jag mig med att gå tillbaks i tiden genom ”Way Back Machine” och kika på gamla webbplatser: http://www.archive.org/web/web.php

Där kan du bland annat se hur tidigare versioner av ditt företags webbplats har sett ut. Ibland kan det faktiskt vara bra att veta var man har varit för att få en bild av vart man vill nå!

Etiketter:Retro

 Google är världens största sökmotor, men vilken sökmotor är nummer två om vi räknar antal gjorda sökningar? Är det Microsoft Bing eller Yahoo tro? Kanske Kinesiska Baidu? Nej, världens näst största sökmotor är faktiskt inte en sökmotor utan en webbplats där besökare kan ladda upp film och titta på film och filmklipp. Jag pratar naturligtvis om Youtube.com. Den hanterar fler sökningar per dag är Bing, Yahoo mm.

Naturligtvis är det inte en riktig sökmotor i den mening att den indexerar upp webbplatser men nu pratar vi antal sökningar och då är det som det är.Det finns många anledningar till att ligga med på Youtube. En är att filmer därifrån har börjat bli indexerade och visas det ordinarie sökresultatet hos Google, en annan är att det är bekvämt att samla film på ett ställe och sedan visa den på sin egen webbplats. Ett exempel är Myresjöhus som har samlat sina filmer på http://www.youtube.com/myresjohus. De använder sedan Youtubs spelare i sin bygga hus skola. 

Exempel:

Etiketter:Youtube

Den senaste tiden har personalisering av såväl intranät som webbplatser blivit en het trend. Detta handlar om att man anpassar funktioner och information efter vem besökaren (eller den anställde vad gäller intranät) är. Ett exempel är Skistar – som driver Sälen, Åre med flera anläggningar – som anpassar informationen på webbplatsen beroende på om besökaren köpt ett skipass eller bokat en stuga. Har man redan köpt ett skipass är det ju onödigt att som besökare få tips om att göra det igen.

Detta tror vi på Two är en viktig trend, och verktygen för att göra en kraftfull personlisering blir bättre och bättre (se EPiServers nya produkt). Något som egentligen är enklare än anpassning efter den enskilde besökaren är dock något som för ofta glöms bort – nämligen att göra en kulturell anpassning av innehåll, erbjudanden och även design samt språk på en webbplats. Detta ser jag som något mer grundläggande att arbeta med för företag som verkar i flera länder. För ofta ser vi att de stela globala webbplattformarna har mer eller mindre identiskt utseende och erbjudande oavsett vilken land eller språkversion vi talar om. Och här finns det en litet viktig detalj, ofta är det egentligen så att webbplatser endast publiceras på olika språkversioner.

Den lika viktiga anpassningen till villkoren i det enskilda landet, hur kommunikationen skall anpassas till de marknadsförhållanden som råder i det enskilda landet, och anpassning till de värderingar som finns lyser allt för ofta med sin frånvaro. Här finns det ett stort arbete att göra.

Ofta är resursbrist en förklaring, något som samtidigt kan ses som ett defensivt argument. Om man tror att den digitala kanalen är viktig och kommer bli än viktigare är det viktigt att låta den kulturella anpassningen få ta sina resurser. En lika viktig orsak tror jag är att centrala funktioner – som ofta blir satta att administrera en hel global digital kommunikationsplattform – inte har kunskap nog för att göra den kulturella anpassningen. Och de som har kunskapen, på fältet ute i de enskilda länderna, kommer inte fram med sina synpunkter. Här borde det lokala intranätet vara en drivkraft/motor i arbetet att samla in synpunkter/kritik mot den lokala webbplatsen från kunder, återförsäljare etc där de som är ute på fältet rapporterar in så att företaget hela tiden får ett känselspröt ute på fältet som känner av hur den digitala kommunikationen slår ut.

Varför är då kulturell anpassning viktig, har det verkligen så stor betydelse? Tvärtemot vad man kan tro är faktiskt två av världens mest kända varumärken – McDonald´s och Coca-Cola – ett exempel på hur framgångsrik en kulturell anpassning kan vara. Vad gäller McDonald´s så ser vi en kulturell anpassning som innebär att restauranger i Brasilien har vita bordsdukar och ljus på bordet, att det i Kina alltid finns en äldre dam som är värdinna, att det i Indien inte säljs hamburgare (förstås!). På samma sätt smakar Coca-Cola väldigt annorlunda om man är på exempelvis Jamaica – där man har tillsatt mycket mer socker än i den US-amerikanska eller svenska varianten. På samma sätt bör vi låta sockra våra webbplatser på olika sätt beroende på vad den lokala smaken uppskattar och vilken marknadsposition ert företag har – först då kan vi nå full effekt av vår digitala kommunikation och skapa en lokalt anpassad business by web!

Etiketter:digital kommunikation, globala företag, kulturell anpassning, personalisering

Läste på bloggen Disruptive (lysande blogg!) om hur du kan arbeta med att få bra länkar till din webbplats. Det var en Youtube-video där Googles Matt Cutts talade om hur en bra webbplats med ett bra innehåll får länkar just för att det är bra och intressant innehåll. Han kokade ned det till några punkter:

• Innehåll som hjälper andra
• Unikt innehåll där det ligger viss del av forskning bakom
• Var aktiv på Twitter och Facebook
• Artiklar med topplistor eller 5 bästa för att…
• Guider – Hur du gör olika saker.

Läste på morgonen en artikel i Aftonbladet om sociala medier inom offentlig sektor. Frågan är vad som är okej inom de sociala medierna med tanke på ärendehantering, offentlighetsprincipen och  sekretess med mera. Frågan är mer komplex än det som tas upp i artikeln. Frågan är också vem som bloggar, twittrar eller är på Facebook. Om en anställd inom offentlig förvaltning twittrar är hon då offentlig person eller är hon privat? Vissa tycker offentlig och andra privat men det kan också knytas till när personen gör en tweet… Eller?

För många personer glider yrkesroll in även privat. När slutar jag att vara internetstrateg och när är jag mitt privata jag? Jag har inget svar på frågorna men jag är självklart med i debatten och föreläser gärna om sociala medier i företag och inom offentlig förvaltning. Jag fokuserar mer på vem, när och varför i dessa föreläsningar än vad och hur. Dvs. vad finns det för sociala medier och hur fungerar de tekniskt. Vem och varför är betydligt mer intressant!

Är Twitter på väg att explodera eller är kulmen nådd? Det är frågan som jag har fått den sista tiden. Idag har Twitter ca 100 000 medlemmar i Sverige. Facebook har ca 3 300 000 varav kanske två tredjedelar (?) är aktiva. Logiskt sett borde alla kraft alltså läggas på Facebook, eller? Jag tror att Twitter kommer att vinna mark den närmaste tiden, men det gäller att det blir en kritisk massa av användare annars dör Twitter en säker död i Sverige.

Det finns många fördelar med Twitter som Facebook inte har i dagsläget. En av dem är hashtagen. Med en hashtag kan användarna märka (tagga) ett meddelande. Genom att exempelvis skriva #businessbyweb i ett twitterinlägg märks inlägget och det går sedan att söka på #businessbyweb i Twitter. Alla som använder den hashtaggen sedan landar i det flödet. På så vis kan flera twittrare samlas om ett ämne under en längre eller begränsad tid. I går kväll gick den årliga Guldvargengalan i Karlstad och kvällens hash-tagg var: #guldvargen. 🙂

Etiketter:Guldvargen, Twitter