Närmar vi oss dagen då det är slut på att endast kunna göra valet mellan Georgia, Verdana eller Arial?

Typografi på webben har alltid varit ett bekymmer. Alla, i alla fall många, som jobbar eller har jobbat med webben i någon utsträckning vet att vi bara har ett antal fonter att välja mellan när vi ska bygga en webbplats. Det var Microsoft som tog initiativet att ta fram ett antal typsnitt med hög läsbarhet som fungerade bra för skärmen och som de lät distribueras fritt, så att de fanns tillgängliga på alla datorer. Förutsättningen för att kunna visa en text i ett visst typsnitt är helt enkelt att typsnittet måste finns installerat på den datorn som du surfar med. Eller snarare; typsnittet måste finnas tillgängligt på något sätt.

I maj 1998 kom CSS2 ut som en rekommendation. Redan där fanns möjligheten att kunna länka till ett typsnitt på en server, för att kunna använda det på en webbplats. Det här implementerade Microsoft redan i Internet Explorer 4. Och har gjort det sen dess. Men det enda formatet som fungerade var givetvis Microsofts egna format, Embedded OpenType, som för övrigt tydligen var en riktig plåga att konvertera ett typsnitt till. Problemet var ju att de andra webbläsarna inte hade stödet. Ingen ansåg väl att det var mödan värt, eftersom det andra problemet var ju att du även gjorde typsnittet tillgängligt för nedladdning genom att länka till det. Något som givetvis bryter mot de allra flesta slutanvändar-avtalen.

I mars 2008 kom dock Apples webbläsare Safari 3.1 ut, med möjligheten att kunna länka till ett typsnitt. Nästa stora webbläsare i ordningen, som implementerade stödet, var Firefox 3.5 som kom ut i juni 2009 tätt följt av Opera 10 som kom i september samma år.

Vad som sen hände under hösten 2009 var att ett tjänst som heter Typekit dök upp som, i samarbete med några typsnittsgjuteri, skapade en möjlighet att ”prenumera” på ett eller flera typsnitt för att kunna använda på en webbplats. Typekit hade helt enkelt en idé och tog fram ett sätt att länka till typsnittet som ett antal typsnittsgjuterier (ja, jag vet, känns som en galen benämning) ansåg vara tillräckligt säkert.

Fler tjänster är nu på väg att dyka upp. Och många typsnitt börjar dyka upp som tillåter länkning under vissa förutsättningar. Även typsnitt som släpps som open source har ett slutanvändaravtal som tillåter länkning. I mars 2010 startade World Wide Web Consortium arbetsgruppen WebFonts Working Group.

2010 är helt klart webbfontens år. Jag är grymt peppad!

Efter 4 timmar i backen i Sälen slutade ryggen att fungera. Mitt ryggskott gjorde det helt omöjligt att fortsätta. Tillbaka i stugan tog jag upp min iPhone och sökte på ”Naprapat Sälen”. Följande bild visar sig i telefonens webbläsaren:

Jag gjorde sökningen i en telefon och behövde därför bara klicka på telefonnumret och sedan hade jag naprapaten i luren. Vilken tror ni jag ringde? En av dessa två får mer telefonsamtal den här vägen än den andra. Det är ganska självklart vilken, eller hur? Under de veckor då Sälen är som mest besökt tror jag att båda har ganska fullt upp, men hur är det en vecka när det inte är så många besökare i Sälen? Hur många fler click-to-call får Lotta mot Desirée? Säkert en hel del för jag fick inte tid samma dag hos någon av dem utan fick träffa Lotta dagen efter.  En annan sak är vad detstår i texten. I Lottas fall placerar hon sig i Lindvallen men Desirée finns på Härbrestigen 8. Har inte en aning om var det är men det kanske är ner i byn… eller? Orkade jag klicka på länken för att visa karta? Nej, det var mycket lättare att klicka på ett telefonnummer för kartor tar tid att ladda i telefonen.

Just nu sitter jag och känner att ryggen faktiskt verkar kännas bättre och att det kanske blir en tur till Trysil eller Tandådalen i morgon. Samtidigt funderar jag på hur många lokala sökningar som vi på semestern och vem som får alla samtal. Första teget är att få ett click-to-call-samtal är att anmäla sig till Google Lokala Företagscenter.

Etiketter:Google

Läser med glädje i Svenska Dagbladets näringslivssida idag artikeln om bra reklam. De har en intevju med Katarina Jerndahl som är juryordförande i Stockholm Media Award. På frågan om ”vad gör en bra reklam” så svarar hon följande:

– Skapar uppmärksamhet och berör, är differentierande med tydligt budskap och branding. En bra reklam utnyttjar också de olika kommunikationskanalerna på bästa sätt och med en tydlig röd tråd.

Vidare kan man läsa att kriterierna för nomineringarna är följande:

– insikt, innovation, resultat och mediestrategins betydelse för kampanjframgången

Sist i artikeln får hon frågan om vilka kanaler som kommer att öka och minska och på det svarar hon:

– Online och särskilt webb-TV kommer att öka. Jag tror att traditionell tryckt direktreklam och print kommer att minska.

Det var intressant att läsa denna artikel då det vittnar om att det sker en attitydförändring inom reklambranschen. Det finns framförallt ett par saker som jag vill ta fasta på:

1. Hon talar om en ”röd tråd” och att nyttja de olika kanalerna på bästa sätt. Detta är otroligt viktigt att också 0msätta detta i praktiken – hur landar man besökare på sin webb som kommit dit p.g.a. kampanjer i andra media? Här gäller det att ha en tydlig strategi som inte bara berör ena eller den andra kanalen utan en strategi som omfattar alla kanaler. Därefter kan man bryta ner det i delstrategier, te.x webbstrategi.

2. Hon talar om resultat som ett kriterium för vad som är bra reklam. Detta är också en ganska ny hållning som jag ser det och det är en positiv utveckling tycker jag där man börjar sätta affärsnyttan i fokus. Detta innebär ju också att man måste mäta och analysera resultat. Här ser jag från mitt perspektiv att det fortfarande finns otroligt mycket att vinna ute i verksamheterna och följa upp trafiken på sina webbar och analysera dessa bättre. Likaså handlar det också om att tänka ”mätning” när man skapar kampanjer oavsett medieval. Det gäller att tagga upp dessa och också använda rätt sätt att landa kampanjerna så att mana kan nyttja de styrkor som statistikverktygen ger. Detta gäller oavsett om man sitter i Google Analytics eller något mer avancerat verktyg.

3. Hon tror att webb-TV och online kommer att öka. Absolut och här tror jag att vi kommer att få se en intressant teknisk utveckling – speciellt inom WebbTV området där jag tror att det kommer att hända väldigt mycket. Än så länge har vi inte sett speciella produktioner för Webb-TV men det tror jag vi kommer att få se framgent där TV och Webb på allvar smälter samman ur ett interaktivt perspektiv.

För oss som jobbar ”nästan” i reklambranschen men med det digitala mediet så tycker vi att det är roligt att se en attitydförändring som nu sker. Det kommer att gagna kunden i det långa loppet och generera fler och bättre affärer.

För er som har påsklov – ha det fortsatt gott!

Henrik

Ibland inträffar situationer när man blir påmind om att ens barn blir äldre och äldre. Ett sådant tillfälle var idag när jag såg Hugo, 7 år, åka 20 km nästan helt själv (farbror Wilhelm gav honom lite draghjälp då och då). Ett annat tillfälle var när Hugo i förra veckan kom och berättade för mig att han ville ”ha Facebook”, anledningen till att han ville ”ha Facebook” var att han till sin förvåning upptäckt hans klasskompisar visste om att han hade varit på sjukhuset helgen innan. Han frågade mig hur de kunde veta detta. Jag förklarade att jag hade skrivit det på Facebook (checkade in med Gowalla) och att hans klasskompisars föräldrar hade läst det.

Jag vet inte om det finns någon särskild ålder som passar för att skaffa sig ett Facebook-konto. Att kunna läsa och skriva känns dock som en nödvändighet och i sådana fall uppfyller Hugo i stort sett kraven nu. Det skulle dessutom vara kul att se hur han skulle skriva sina statusuppdateringar, en 7-årings språk och stavning är ofta ganska kreativ.

Något som slog mig idag när jag var på fjället, var att Hugo kommer aldrig att kunna logga in på Facebook under samma förutsättningar som jag och mina kompisar en gång gjorde. När vi skapade våra konton loggade vi in i en gemenskap där vi tidigare inte hade  någon historik, vi började från scratch kort och gott. Vi kunde välja vilka vi ville vara kompisar med och därigenom välja lite hur vi blir uppfattade i gemenskapen. När Hugo loggar in, kan han givetvis på samma sätt som oss, välja vilka kompisar han vill ha, men han gör det från ett från början fastställ sammanhang. Ett sammanhang där han är son till mig och barnbarn till mina föräldrar, som alla redan finns på plats i Facebook.

Vilka konsekvenser får detta för de sociala medierna? Förmodligen kommer det ju även framöver ”poppa upp” nya gemenskaper som attraherar en viss användargrupp där både son, far och farfar inte är aktiva samtidigt, men samtidigt har Facebook fått ett sådant genomslag att det förmodligen kommer att växa in i nästa generation.

Detta ger andra spännande tankar. Hur blir det om 10 år om vi fortfarande kör Facebook? Då har vi helt plötsligt samlat på oss ganska mycket historik och utifrån de statusmeddelanden man skapat genom åren skulle man ju faktiskt kunna sätta ihop en intressant dagbok. Kanske skulle man börja slipa på en funktion som skulle kunna heta ”Facebook History” där man kan se vad man gjorde samma dag för 10 år sedan. Eller funktionen ”Facebook Diary” där du väljer ett startdatum och ett slutdatum och din Facebook-stream mellan dessa datum sätts ihop till en fin dagbok, inklusive dina kompisars kommentarer, som du får inbunden och hemskickad till dig.

Vem vet, det kanske blir något för dina barnbarn att läsa innan de loggar in på Facebook för första gången…

Analysföretaget Gartner har nyligen presenterat en rapport där det visar sig att en allt vanligare orsak till uppsägningar på europeiska företag är att ett föråldrat intranät. Medarbetarna blir bromsade i sin utveckling och tvingas använda både sin egen dator eller mailbox för att lagra dokument som de i själva verket skulle vilja dela med andra. De känner också av en stor brist på delaktighet och engagemang vilket leder till avhoppen. Avhoppen väntas öka markant varje år framöver såvda denna misskötsel fortsätter.

Från rapporten

”- Det är de nykunderna som är vinnarna,  Moderna och snygga webbplatser riktas direkt mot dem – medan vi medarbetare får hålla oss med äldre webblösningar som inte stöttar oss i vårt behov av ett effektivt samarbete och kommunikation”, säger en anonym medarbetare på ett större svenskt företag.

Vidare spår Gartner att samma sak kan hända från befintliga kunder, om de inte får extranätlösningar där de kan samarbete med sin leverantör. Även detta är saxat från rapporten:  ”- Vi dränks i e-post idag och företag som inte erbjuder ett extranät för samarbete och kommunikation är helt enkelt ingen leverantör att räkna med”, säger en inköpschef på ett multinationellt företag som redan börjat ställa dessa krav vid sina upphandlingar.

Chris Anderson tidigare känd för boken ”The long tail”  , som egentligen byggde på en artikel i The Wired,  har fått sin nya bok ”Free” översatt till svenska och utgiven på Modernistas förlag.

Boken handlar om något som i första tanken kan gå emot det sunda förnuftet. Nämligen hur en ekonomi som bygger på gratis har uppstått historiskt, och hur dagens gratis skiljer sig från det gratis som fanns under 1900-talet. Här ser Anderson att gratis faktiskt idag är en affärsmodell som hänger tätt samman med den digitala arenan och dess förutsättningar. Boken kan läsas på många olika sätt – dels för att få en förståelse för affärsmodellerna och som entreprenör givetvis då hitta möjligheter för egen del, dels för att få en förståelse för mekanismer på den digitala arenan och hur den fungerar på ett mer övergripande plan.

En mer utförlig recension kommer när jag hunnit smälta den – så på återhörande. Under tiden kan ni skaffa den själv på en engelska  eller svenska  .

Etiketter:Chris Anderson, e-handel, gratis