Fokus på den sociala webben idag är på vad det finns för olika tjänster och hur de används. När fokus borde vara på vem som skall använda dem, varför de skall användas, när de skall används och vad målet är med att använda dem. Bara för att det finns en möjlighet att skapa en sida på Facebook är det inte säkert att det är den rätta kanalen för en organisation. Varje dag startas facebooksidor och bloggar men minst lika många dör ut i tystnad. Det tar fem minuter att starta en facebooksida men år av arbete att uppdatera den (i kalendertid). När det är så enkelt (och gratis) är det lätt att inte fundera på den långsiktiga överlevnaden av sidan. Tyvärr kan en dålig facebook¬sida bli en varumärkessänkare (självklart är en bra sida något som kan stärka varumärket). Därför är fråga om varför och vem något som en organisation måste reda ut innan en sida sätts igång samt vad finns det för mål med aktiviteten?

Varför skall en organisation engagera sig i sociala medier?
Det beror ganska mycket på vad det är för typ av organisation och vad det är för produkter eller tjänster som organisationen säljer/utför. Det som styr är målgruppen. Vad vill målgruppen veta, känna och göra när de läst en statusuppdatering eller annan information i något socialt media? Vi tar som exempel en facebooksida. Kommer organisationen få många personer som gillar sidan och kommer de vara aktiva och kommentera och gilla inläggen? Är det rätt saker som skrivs på en sida kommer de som gillar sidan troligtvis att engagera sig och kommentera. Är det inte intressant blir det ingen ROE (Return Of Engagement). ROE är det sätt vi kan mäta aktiviteter i sociala medier. Visst kan vi tagga upp länkar och se vad som händer när besökarna landar på en webbplats i statistikverktyget, men det som verkligen är intressant att mäta är hur engagerade målgruppen är. Svaret på varför måste ni ta reda på innan ni lägger 5 minuter på att registrera facebooksidan. Fråga er helt enkelt vad målet är. Vad vill ni ha för mål när besökare börjar interagera med er? Vad vill ni att de skall göra?

Vem skall sköta en organisations kanaler i sociala medier?
Som jag skrivit tidigare tar det kort tid att starta en bloggg, en facebooksida eller ett twitterkonto. Men att uppdatera tar tid och kräver lite eftertanke. När ni vet varför ni skall aktivera er behövs resurser. Min erfarenhet är att de flesta organisationer undervärderar behovet av resurser som skall sköta de digitala kanalerna. När jag är ute i olika organisationer och frågar hur många anställda som har den primär uppgift att svara i telefon och ta emot personer i receptionen, mot hur många som jobbar med de digitala kanalerna, är det alltid fler personer i telefon/reception. Det är alltid fler besökare på organisationens webbplats än vad som ringer och kommer på besök. På något sätt är de fysiska besökarna viktigare än de som besöker en webbplats, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Oftast är det ”webbfolket” som skall sköta de sociala kanalerna, vilket det kanske inte alls skall vara. Svaret kan vara att det är andra befattningar inom organisationen som skall ha det ansvaret. Svaret på varför ovan ger säkert en vägledning om vem i en organisation som skall sköta de sociala kanalerna.

När skall organisationen använda sociala medier?
När det gäller blogg och Facebook är svaret på när troligen någon form av periodicitet som de inblandade bestämmer och sedan utför. Bloggen kan vara inriktad på vissa specifika tillfällen under ett år men ofta är det frågan om att löpande tillföra innehåll. En facebooksida är också löpande. Gäller det ett visst evenemang finns det andra funktioner på Facebook som skall användas. I fallet med Twitter är det ett val där ni kanske väljer att twittra vid vissa tillfällen, exempelvis mässor, konferenser mm. Frågan om när är viktigt att bestämma innan ni kör igång. Då vet ni vilken typ av arbetsbelastning som faller på dem som skall utföra uppgiften och alla är införstådda med vad som krävs av den enskilda individen. Betänk blogg-, facebooksida- och twitterdöden, dvs. ett engagemant som dog för att organisationen orkande inte i längden. Det är lätt att börja, men svårt att ständigt lägga ut nytt innehåll.

Läs tidigare delar: Del 1, Del 2

Etiketter:blogg, Facebook, Twitter

Jag fick ett sms för några dagar sedan. Utan att avslöja innehållet kan jag säga att personen som skickade det hade hittat ett ”ligg” till någon annan, det vill säga mottagaren. Eftersom ”ligget” i fråga var en kille och sms:et kom från ett okänt nummer, antog jag att det skickats fel. Några sms senare stod det klart att så var fallet.

Jag tyckte det hela var hysteriskt kul och tog en skärmdump av konversationen. Efter att ha raderat alla namn och nummer som visade vem det kom ifrån, la jag sedan upp den på Facebook som ett avskräckande exempel på vad man inte ska göra. Några av mina vänner gillade bilden, andra lämnade putslustiga kommentarer samt ett och annat rått skratt. Småfnittrig lämnade jag det bakom mig. Tills jag fick ett samtal.

Även om jag tagit bort allt som kunde koppla avsändaren till sms:et var denne vansinnig och krävde att jag omedelbart skulle ta bort bilden. Då jag satt i en bil mitt på Orust, långt ifrån en dator, var det lite svårt. Det gav mig dock lite tid att fundera på vad som gäller ur en juridiskt synvinkel. Är det okej att publicera vad som helst så länge ingen pekas ut? Är jag tvingad att ta bort något enbart för att någon inte gillar det? Vad faller under yttrande- och publiceringsfrihet? Även om jag jobbar med webb och tycker mig ha ett hum om den juridiska biten var jag osäker.

För att prata lite juridik, ber Facebook alla användare genom sitt användaravtal att respektera lagar och andra personers rättigheter. Nedan är ett utdrag ur avtalet:

5. Skydda andras rättigheter.
Vi respekterar andras rättigheter och förväntar oss att du gör det samma.
1. Du får inte publicera innehåll eller vidta åtgärder på Facebook som kränker någon annans rättigheter eller på annat sätt bryter mot lagen.

Om man ska tolka Facebooks regler ordagrant var bilden inget att hetsa upp sig över. Ingen kunde lista ut vem som skickat det och jag gjorde där igenom inget fel juridiskt sett. Men moraliskt då? Rent moraliskt tycker jag man ska lyssna på andra. Redan som barn får vi lära oss att göra mot andra som vi vill att de ska göra mot oss. Även om jag inte tycker något är en stor sak kan det vara så för någon annan, oavsett vad lagar och regler säger. Jag förstår att många kan tycka det är svårt att veta hur och vad man ska eller inte ska göra. På grund av det kan det vara skönt att ha en kunnig samarbetspartner eller leverantör att vända sig till. Denne kan då förklara vad som gäller eller berätta vart man kan vända sig. På så sätt kan du med ett kort samtal eller mail reda ut frågetecken eftersom det sista vi vill är att uppröra någon i onödan.

Ni som är vän med mig på Facebook kan se att jag tagit bort bilden. Även om jag och många med mig tyckte att konversationen var otroligt rolig var det en person som inte såg humorn i det hela, och det är oftast det vi får rätta oss efter. Oavsett hur kul det är.

Etiketter:etik, Facebook, moral

När vi använder webben idag har vi nästa alltid ett mål med det vi gör. Vi vill veta eller göra något. Det är innehåll vi är ut efter. Det kan vara i form av text, bild, video eller ljud. I takt med att webben blir mer och mer central ökar trycket på företag och organisationer att förmedla bra och relevant innehåll. Ändå är det här problemet finns. Vem skall producera det innehåll som vi användare vill konsumera? För det första lägger en genomsnittlig organisation idag ned mer personaltid på att svara i telefon och ta emot besökare i en reception än på att underhålla sin webbplats och andra kanaler för digitalt innehåll. Det är ofta ett förhållande på 4 till 1 eller större skillnad mellan de som sköter webben och de som svarar eller tar emot ”verkliga” besökare.

Trots att webben och andra webbaserade kanaler ökar i betydelse sker det liten eller obefintliga förändringar i en organisations personalplanering. Det finns idag många exempel på där Facebook-sidor eller Twitterflöden som har ökat närvaron för ett varumärke i förhållande till besökarena. Ta till exempel Skistar i Sälen som i skrivande stund har 17.868 fans på sin Facebooksida. Med hjälp av den kanalen visar de upp ett snörike för oss boende under snögränsen. Vi blir medvetna om att det finns snö och blir sugna på att åka skidor. Men en Facebooksida tar tid att underhålla. När den tiden, som kanske är 4-5 timmar i veckan, läggs ovanpå det jobb en befintlig webborganisation har blir uppgiften svår att hantera. Nu är det 2010 och det är dags att tänka till hur mycket tid ER organisation lägger på att ge oss besökare relevant och intressant innehåll! Vem hantera er strategi för sociala medier? Vem sköter er webbcopy? Vem ser till att Youtube-kontot är välfyllt med bra filmer?

2010 – Året då alla kommer till insikt om betydelse av nytt och uppdaterat innehåll!

PS. Vill tillägga att jag är en bättre talare än skribent. 🙂 DS

Etiketter:Facebook, Youtube