Innan ni börjar läsa, detta inlägg handlar enbart om mina personliga åsikter om hur Apple behandlar tillverkare av tredjepartsprogram för att utveckla iPhoneappar. Följer man de riktlinjer som Apple satt upp så riskerar man inget då man utvecklar och publicerar appar och det är givetvis en lysande idé att bygga dem. Följande inlägg är helt enkelt mina reflektioner på de förändringar Apple gjort i sitt utvecklaravtal och hur det påverkar mig som flashutvecklare. Med det förtydligat, trevlig läsning.
Jag är Applenörd i själ och hjärta. Majoriteten av tekniken, om det så handlar om routrar, datorer eller telefoner i mitt hem har ett äpple på sig. Vi kan kort och gott säga att jag är en del av Applesekten. Jag är också flashutvecklare. Vilket jag är mest går inte att säga utan jag ser mig mer som kärleksbarnet mellan Apple och Adobe. Därför blev jag, och många flashutvecklare med mig, överlycklig när Adobe gick ut med att vi i Flash CS5 skulle kunna producera iPhoneappar, bara så där.
Men det var då.
Alla med ett uns intresse för flash, iPhones och så vidare vet att så är inte längre fallet. Apple ändrade sitt utvecklaravtal på så sätt att endast program och metoder från Apple får användas för utveckling av appar. Detta har det skrivits spaltmeter om så det tänker jag inte göra utan tänker ge en helt personlig syn på de senaste månaderna och varför jag helt plötsligt hellre skulle flytta hem till Adobe om min kära Apple/Adobe-familj skulle skilja sig.
Det finns just nu två läger, vi som tycker Apple gjort fel och de som tycker Apple gjort rätt. På ”felsidan” står primärt flash- och liknande utvecklare. På ”rättsidan” står de som kan Objective-C och tycker att Apple har en väldigt bra poäng. Några av dem har till och med gått så långt att kalla oss ”icke Obj-C kunniga” lata.
Att kalla oss just det, lata som inte vill eller orkar lära oss ett nytt språk, tycker jag är orättvist. Jag jobbar professionellt med ActionScript, Flex, ASP och ASP.NET (C#). Det är ändå tre olika språk och minst två olika ramverk att hålla sig uppdaterad med. Det tar tid. Att lägga till ytterligare ett språk, som dessutom i stort sett är begränsat till Apples enheter, skulle göra att jag fick prioritera vad jag vill lära mig, hur bra jag vill bli och riskera att tappa den spetskompetens man ändå eftersträvar. Därför tyckte jag att det var en utmärkt ide att vi som flashutvecklare skulle kunna bygga iPhoneappar utan att behöva lära oss objectiv-c.
Jag förstår att Apple är oroliga för prestandaproblem och på så sätt vill att alla ska göra på samma sätt. Men slutanvändaren bryr sig inte det minsta om programmen är byggda i Obj-C, AS3, Unity eller vad det nu kan vara. Alla vill att enheten och programmen ska flyta utan problem, där är vi alla överens och inga protester från min sida.
Och det är inte bara vi nördar som tycker iPhonen är intressant, vi har kunder som också tycker att ”den där iPhonen är allt en häftig liten sak” och som vill skapa appar, i många fall kampanjbaserade och med relativt kort livslängd. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte har speciellt bra koll på hur långt tid det tar för en duktig iPhoneutvecklare att bygga en app och vilka pengar det handlar om men utifrån vad jag sett från Adobes sida skulle enklare appar inte ta speciellt lång tid i Flash. Detta skulle resultera i att kunder som kanske inte vill lägga en allt för stor påse pengar på ett relativt osäkert kort som en iPhoneapp ändå är kommer bli mer intresserade. Inte för att de bryr sig hur vi gör det, utan för att många tycker det känns tryggt att ha en och samma leverantör. Och det ger oss som producent en fjäder i hatten när vi kan säga ”ja, vi kan göra iPhoneappar”.
Med andra ord är det Apple gjort genom att begränsa möjligheterna för oss utvecklare att de också begränsat möjligheterna för våra kunder, vilket är väldigt tråkigt. Varför inte låta oss utveckla som vi vill och sedan sortera bort de appar som är mindre bra och inte platsar i AppStore? Detta tvingar Adobe till att alltid förbättra cross-compilern och oss utvecklare att optimera vår kod men det verkar inte räcka för Apple som stänger ut oss helt med meddelandet ”Ja ni kan ju skicka in dem, men inga garantier att något kommer igenom. Men förmodligen inte”.
Som det är nu känns det väldigt otryggt och jag skulle tänka till mer än tio gånger innan jag ens tänkte tanken att föreslå detta för en kund. Vi förlorar alltså ett kul projekt, kunden förlorar en bra produkt och Apple förlorar sina intäkter från AppStore. För mig känns det här som ett, för att använda ett passande ord, #fail.
Så jag förstår hur ni tänker Apple, men jag håller inte med.
När du har lanserat din nya webbplats och tagit det kloka beslutet att också följa upp den med hjälp av ett webbstatistikverktyg så är det ytterligare en fråga du ska ta ställning till: Vilken analysmodell ska du använda för din löpande uppföljning? Eftersom varje webbplats är unik kan du inte mäta alla på exakt samma sätt, enligt samma modell. Detta eftersom de uppsatta målen med webbplatserna skiljer sig en hel del från varandra. Därför finns ett flertal olika typer av analysmodeller där olika mätvärden blir intressanta. Det här är de fyra huvudmodellerna:
1. E-handelsmodellen hjälper dig öka försäljningen En webbplats som har som främsta affärsmål att sälja produkter online hamnar inom e-handelsmodellen. Här ligger stort fokus på att räkna kronor och ören i den löpande uppföljningen. Förutom att du mäter alla typer av värden kring försäljningen, så är det viktigt att du kan mäta återbesök från dem som handlat tidigare och att du tittar på merförsäljningen hos dem som befinner sig i köpprocessen. E-handelsmodellen är den största och mest komplexa av analysmodellerna.
2. Innehåll- och annonseringsmodellen för dig som vill öka antalet sidvisningar
Webbplatser som finns inom innehåll- och annonseringsmodellen är till exempel nyhetssajter, som har till största uppgift att löpande förmedla nyheter och information till besökarna. Här vill du ha så många besökare som möjligt, som gör täta, återkommande besök vilket i slutändan ger webbplatsen många sidvisningar. Det är viktigt eftersom annonsintäkterna (som ofta räknas på antalet sidvisningar) ofta är en viktig inkomstkälla på den här typen av webbplats.
3. Leadsgenereringsmodellen om du behöver en kompletterande säljkanal
Det finns en mängd webbplatser som hamnar i modellen leadsgenerering. Denna analysmodell fokuserar på att titta på mätvärden som stödjer generering av leads, det vill säga besökaren ska lämna ifrån sig kontaktuppgifter på webbplatsen som sedan bearbetas av företagets säljare. Här blir webbplatsen en kompletterande säljkanal vid sidan om den vanliga säljkåren på företaget.
4. Kundsupportsmodellen för dig som vill minska supportkostnaderna
Det finns webbplatser som har som mål att ge bästa möjliga service och information och som ska hjälpa besökaren att finna svar på sina frågor. En sådan webbplats hamnar i Kundsupportmodellen. Ett övergripande mål är att minska på telefonsamtalen in till företaget och på så sätt minska supportkostnaderna.
Komplettera din analysmodell
Oftast ser du ganska tydligt vilken analysmodell din webbplats tillhör, men det kan hända att du då och då behöver komplettera din modell med några mätvärden från någon av de andra modellerna för att se vad du bör utveckla eller förbättra på din webbplats.
Det är därför viktigt att du startar ditt webbanalysarbete med att ställa dig följande frågor: Vad ska vi mäta? Hur ofta ska vi mäta? Vilka ska vi rapportera till? Finns en förståelse bland dem som att ta emot rapporterna?
Genom att använda rätt webbanalysmodell har du de optimala förutsättningarna att ständigt hålla din webbplats i bästa skick. Svaren som en webbanalys ger gör att du gradvis närmar dig målen för din webbplats och ständigt skapar ”business by web”.
Närmar vi oss dagen då det är slut på att endast kunna göra valet mellan Georgia, Verdana eller Arial?
Typografi på webben har alltid varit ett bekymmer. Alla, i alla fall många, som jobbar eller har jobbat med webben i någon utsträckning vet att vi bara har ett antal fonter att välja mellan när vi ska bygga en webbplats. Det var Microsoft som tog initiativet att ta fram ett antal typsnitt med hög läsbarhet som fungerade bra för skärmen och som de lät distribueras fritt, så att de fanns tillgängliga på alla datorer. Förutsättningen för att kunna visa en text i ett visst typsnitt är helt enkelt att typsnittet måste finns installerat på den datorn som du surfar med. Eller snarare; typsnittet måste finnas tillgängligt på något sätt.
I maj 1998 kom CSS2 ut som en rekommendation. Redan där fanns möjligheten att kunna länka till ett typsnitt på en server, för att kunna använda det på en webbplats. Det här implementerade Microsoft redan i Internet Explorer 4. Och har gjort det sen dess. Men det enda formatet som fungerade var givetvis Microsofts egna format, Embedded OpenType, som för övrigt tydligen var en riktig plåga att konvertera ett typsnitt till. Problemet var ju att de andra webbläsarna inte hade stödet. Ingen ansåg väl att det var mödan värt, eftersom det andra problemet var ju att du även gjorde typsnittet tillgängligt för nedladdning genom att länka till det. Något som givetvis bryter mot de allra flesta slutanvändar-avtalen.
I mars 2008 kom dock Apples webbläsare Safari 3.1 ut, med möjligheten att kunna länka till ett typsnitt. Nästa stora webbläsare i ordningen, som implementerade stödet, var Firefox 3.5 som kom ut i juni 2009 tätt följt av Opera 10 som kom i september samma år.
Vad som sen hände under hösten 2009 var att ett tjänst som heter Typekit dök upp som, i samarbete med några typsnittsgjuteri, skapade en möjlighet att ”prenumera” på ett eller flera typsnitt för att kunna använda på en webbplats. Typekit hade helt enkelt en idé och tog fram ett sätt att länka till typsnittet som ett antal typsnittsgjuterier (ja, jag vet, känns som en galen benämning) ansåg vara tillräckligt säkert.
Fler tjänster är nu på väg att dyka upp. Och många typsnitt börjar dyka upp som tillåter länkning under vissa förutsättningar. Även typsnitt som släpps som open source har ett slutanvändaravtal som tillåter länkning. I mars 2010 startade World Wide Web Consortium arbetsgruppen WebFonts Working Group.
2010 är helt klart webbfontens år. Jag är grymt peppad!
Efter 4 timmar i backen i Sälen slutade ryggen att fungera. Mitt ryggskott gjorde det helt omöjligt att fortsätta. Tillbaka i stugan tog jag upp min iPhone och sökte på ”Naprapat Sälen”. Följande bild visar sig i telefonens webbläsaren:
Jag gjorde sökningen i en telefon och behövde därför bara klicka på telefonnumret och sedan hade jag naprapaten i luren. Vilken tror ni jag ringde? En av dessa två får mer telefonsamtal den här vägen än den andra. Det är ganska självklart vilken, eller hur? Under de veckor då Sälen är som mest besökt tror jag att båda har ganska fullt upp, men hur är det en vecka när det inte är så många besökare i Sälen? Hur många fler click-to-call får Lotta mot Desirée? Säkert en hel del för jag fick inte tid samma dag hos någon av dem utan fick träffa Lotta dagen efter. En annan sak är vad detstår i texten. I Lottas fall placerar hon sig i Lindvallen men Desirée finns på Härbrestigen 8. Har inte en aning om var det är men det kanske är ner i byn… eller? Orkade jag klicka på länken för att visa karta? Nej, det var mycket lättare att klicka på ett telefonnummer för kartor tar tid att ladda i telefonen.
Just nu sitter jag och känner att ryggen faktiskt verkar kännas bättre och att det kanske blir en tur till Trysil eller Tandådalen i morgon. Samtidigt funderar jag på hur många lokala sökningar som vi på semestern och vem som får alla samtal. Första teget är att få ett click-to-call-samtal är att anmäla sig till Google Lokala Företagscenter.
I struggle giving grace to two types: the grace killers (as you labeled them above) and the suate-spirirupl no earthly good kind of people. I’ve worked in ministry with both, and it seems they have an uncanny ability to derail or stop any new God idea that they aren’t comfortable with.Thank you for the reminder that they need grace, too.
Läser med glädje i Svenska Dagbladets näringslivssida idag artikeln om bra reklam. De har en intevju med Katarina Jerndahl som är juryordförande i Stockholm Media Award. På frågan om ”vad gör en bra reklam” så svarar hon följande:
– Skapar uppmärksamhet och berör, är differentierande med tydligt budskap och branding. En bra reklam utnyttjar också de olika kommunikationskanalerna på bästa sätt och med en tydlig röd tråd.
Vidare kan man läsa att kriterierna för nomineringarna är följande:
– insikt, innovation, resultat och mediestrategins betydelse för kampanjframgången
Sist i artikeln får hon frågan om vilka kanaler som kommer att öka och minska och på det svarar hon:
– Online och särskilt webb-TV kommer att öka. Jag tror att traditionell tryckt direktreklam och print kommer att minska.
Det var intressant att läsa denna artikel då det vittnar om att det sker en attitydförändring inom reklambranschen. Det finns framförallt ett par saker som jag vill ta fasta på:
1. Hon talar om en ”röd tråd” och att nyttja de olika kanalerna på bästa sätt. Detta är otroligt viktigt att också 0msätta detta i praktiken – hur landar man besökare på sin webb som kommit dit p.g.a. kampanjer i andra media? Här gäller det att ha en tydlig strategi som inte bara berör ena eller den andra kanalen utan en strategi som omfattar alla kanaler. Därefter kan man bryta ner det i delstrategier, te.x webbstrategi.
2. Hon talar om resultat som ett kriterium för vad som är bra reklam. Detta är också en ganska ny hållning som jag ser det och det är en positiv utveckling tycker jag där man börjar sätta affärsnyttan i fokus. Detta innebär ju också att man måste mäta och analysera resultat. Här ser jag från mitt perspektiv att det fortfarande finns otroligt mycket att vinna ute i verksamheterna och följa upp trafiken på sina webbar och analysera dessa bättre. Likaså handlar det också om att tänka ”mätning” när man skapar kampanjer oavsett medieval. Det gäller att tagga upp dessa och också använda rätt sätt att landa kampanjerna så att mana kan nyttja de styrkor som statistikverktygen ger. Detta gäller oavsett om man sitter i Google Analytics eller något mer avancerat verktyg.
3. Hon tror att webb-TV och online kommer att öka. Absolut och här tror jag att vi kommer att få se en intressant teknisk utveckling – speciellt inom WebbTV området där jag tror att det kommer att hända väldigt mycket. Än så länge har vi inte sett speciella produktioner för Webb-TV men det tror jag vi kommer att få se framgent där TV och Webb på allvar smälter samman ur ett interaktivt perspektiv.
För oss som jobbar ”nästan” i reklambranschen men med det digitala mediet så tycker vi att det är roligt att se en attitydförändring som nu sker. Det kommer att gagna kunden i det långa loppet och generera fler och bättre affärer.
[…] Apple och Adobes kärleksbarn talar ut Detta inlägg finns också publicerat på bloggen ”Business by web”. […]