Vi för leva på minnen från fornstora dagar när Zlatan och Lasse Granqvist var i storform…

Etiketter:Lasse Granqvist, Youtube, Zlatan

Idag presenterades SCBs erkända majundersökning där ca 6000 personer tillfrågas om hur de avser att rösta. Sedan 1973 då denna mätning startade har det block som ”vunnit” i denna undersökning också vunnit riksdagsvalet i september.

Men är opinionsmätningar fortfarande det bästa sättet att mäta på?  Eller är webbaktiviteten på väg att överträffa dessa opinionsmätningar, då den både kan bli säkrare och gör jobbet själv. Vi vet att när Barack Obama i opinionsmätningar gick om Hillary Clinton för att bli demokraternas kandidat till stundande presidentval så visade Googles sökstatistik samma trend.

Sannolikt kommer webbaktiviteten i framtiden spela mer betydande roll än opinionsmätningar då det också sker i realtid. Men tappar vi bort vissa grupper?  Å andra sidan – hur många väljer att inte svara på SCBs förfrågan och har dessa något gemensamt? 

Kan Google börja med egna opinionsmätningar?  Troligt. Och detta kan i så fall leda till en ökad aktivitet på internet från partierna. Troligt är också att det kan öppna vägar från även mindre partier att nå ut med sitt budskap.

Har du nånsin funderat över hur din tid på dagarna verkligen spenderas?  Hur mycket tid lägger du på informationssökning, på att fråga kollegor om tips och råd, på att sortera mail, leta filer på den gemensamma hårddisken, eller rentav uppfinna något som någon annan redan har gjort.

Allteftersom vår datamognad ökar är vi bättre på att återanvända saker vi själva har gjort – men att ta del av och nyttja varandras prestationer har många en bit kvar till. Det finns de som tar ett stort grepp om detta med fina strategier och modeller och kallar det för knowledge management och att skapa en lärande organisation. Det är ofta rätt och vackert – men långt ifrån en konkret verklighet vi operativa individer brottas med dagligen.

Börja enkelt . Det handlar kanske om att skapa en gemensam yta på intranätet där alla skickade offerter finns, eller där presentationer finns, eller slutrapporter från projekt etc. Och sedan använda denna istället för att dubbellagra saker i mailen eller på c:. Eller bara att kunna hitta företagets organisationsnummer eller bankgiro. Ta reda var i din organisation som det finns behov för detta och vad för uppgifter som ofta efterfrågas eller uppfinns på nytt. Vissa kallar det genialt. Jag kallar det det produktivitet. Dvs att du får mer gjort på din arbetade tid.

Alla webbstatistikverktyg innehåller alltid en dashboard-funktion av något slag. En dashboard är det samma som en instrumentpanel, som samlar de allra viktigaste och övergripande värdena om din webbplats. Det är dahboarden som är det första du möts av när du loggar in i ditt verktyg för webbanalys.

Om du har god kunskap om webbanalys så ger dashboarden en bra överblick och summering och genom en snabbtitt på den så ser du om din webbplats ligger bra till i förhållande till uppsatta mål. I det fallet tycker jag helt klart att dashboarden finns där för att hjälpa.

Men…. det finns alltför många exempel på företag som automatiserar e-mailutskick av dashboarden till sina överordnade beslutsfattare eller i nedåtgående led till webbredaktörer. Detta sker på frekvent basis.
I detta fallet blir det upp till människorna som tar emot dashboarden att tolka den och dess värden. Utan korrekt kunskap blir dashboarden obegriplig och man fattar fel beslut utifrån det man ser. Här stjälper dashboarden mer än den hjälper.

Jag brukar vara extra noga med att berätta om detta fenomen när jag håller utbildning i webbanalys och framför allt när vi pratar om ”Skicka rapporter-funktionen”. En överordnad beslutsfattare måste förstå contextet och varför ett värde slår åt det ena eller andra hållet. Och speciellt vad som händer med de övergripande affärsmålen om ett värde t ex ökar med 20%.

Min rekommendation är därför att så länge det är du själv som tittar på dashboarden (som duktig webbanalytiker) så är den ett hjälpmedel. Skickas den till någon som inte har kunskap så ska dashboarden kompletteras med beskrivande text som ger mottagaren insikt och förståelse samt ger rekommendationer på eventuella förändringar. Det kan också vara bra att köra ett uppföljningsmöte där ni tillsammans går igenom dashboarden.

Etiketter:dashboard, Webbanalys, webbstatistik

Google har nu börjat att visa sökträffar för mobilapallikationer när man använder deras sökmotor från en mobilenhet. Sökreslutaten leder användaren direkt till iTunes App Store eller Android Market.

Man behöver alltså inte längre gå till någon av de särskilda ”app-webbplatserna”, Android Market eller öppna iTunes för att hitta rätt applikation.

Detta tror jag kommer resultera i att vi kommer att ”impulskonsumera” än fler applikationer och detta inom områden där vi först inte ser en applikation som en lösning. En sökning där du förväntar dig svar i form av information kan mycket väl resultera i att du köper en applikation som löser ditt problem istället!

Jag fick ett sms för några dagar sedan. Utan att avslöja innehållet kan jag säga att personen som skickade det hade hittat ett ”ligg” till någon annan, det vill säga mottagaren. Eftersom ”ligget” i fråga var en kille och sms:et kom från ett okänt nummer, antog jag att det skickats fel. Några sms senare stod det klart att så var fallet.

Jag tyckte det hela var hysteriskt kul och tog en skärmdump av konversationen. Efter att ha raderat alla namn och nummer som visade vem det kom ifrån, la jag sedan upp den på Facebook som ett avskräckande exempel på vad man inte ska göra. Några av mina vänner gillade bilden, andra lämnade putslustiga kommentarer samt ett och annat rått skratt. Småfnittrig lämnade jag det bakom mig. Tills jag fick ett samtal.

Även om jag tagit bort allt som kunde koppla avsändaren till sms:et var denne vansinnig och krävde att jag omedelbart skulle ta bort bilden. Då jag satt i en bil mitt på Orust, långt ifrån en dator, var det lite svårt. Det gav mig dock lite tid att fundera på vad som gäller ur en juridiskt synvinkel. Är det okej att publicera vad som helst så länge ingen pekas ut? Är jag tvingad att ta bort något enbart för att någon inte gillar det? Vad faller under yttrande- och publiceringsfrihet? Även om jag jobbar med webb och tycker mig ha ett hum om den juridiska biten var jag osäker.

För att prata lite juridik, ber Facebook alla användare genom sitt användaravtal att respektera lagar och andra personers rättigheter. Nedan är ett utdrag ur avtalet:

5. Skydda andras rättigheter.
Vi respekterar andras rättigheter och förväntar oss att du gör det samma.
1. Du får inte publicera innehåll eller vidta åtgärder på Facebook som kränker någon annans rättigheter eller på annat sätt bryter mot lagen.

Om man ska tolka Facebooks regler ordagrant var bilden inget att hetsa upp sig över. Ingen kunde lista ut vem som skickat det och jag gjorde där igenom inget fel juridiskt sett. Men moraliskt då? Rent moraliskt tycker jag man ska lyssna på andra. Redan som barn får vi lära oss att göra mot andra som vi vill att de ska göra mot oss. Även om jag inte tycker något är en stor sak kan det vara så för någon annan, oavsett vad lagar och regler säger. Jag förstår att många kan tycka det är svårt att veta hur och vad man ska eller inte ska göra. På grund av det kan det vara skönt att ha en kunnig samarbetspartner eller leverantör att vända sig till. Denne kan då förklara vad som gäller eller berätta vart man kan vända sig. På så sätt kan du med ett kort samtal eller mail reda ut frågetecken eftersom det sista vi vill är att uppröra någon i onödan.

Ni som är vän med mig på Facebook kan se att jag tagit bort bilden. Även om jag och många med mig tyckte att konversationen var otroligt rolig var det en person som inte såg humorn i det hela, och det är oftast det vi får rätta oss efter. Oavsett hur kul det är.

Etiketter:etik, Facebook, moral