Det var några år sedan nu som den stora blogg-hypen gick över, och många har förespått att bloggandet som fenomen är på tillbakagång. Jag tror detta är helt fel, tvärtom tror jag att det vi ser just nu är diversifieringen av en rörelse som handlar om just bloggande – men i massor av olika varianter. Det är ingen slump att Bilddagboken är den största sajten för ungdomar – som egentligen inte är något annat än ett verktyg för socialt bildbloggande.

Däremot är det inte osannolikt att alla de som trodde att ”de måste blogga” upptäckt att de kanske inte behöver det, på samma sätt som en del idag som tror att tror att de ”måste twittra” kommer upptäcka att de kanske inte måste det heller. I vart fall inte om de inte har en tydlig idé om varför. Detta visar på vad allt detta handlar om, verktyg och fenomen som bloggar och twitter kräver engagemang och att det fyller mening eller en funktion. Här ser jag att bloggandet kommer stärka sin position hos nya åldersgrupper och för människor i nya delar av sitt liv.

Redan tidigare har mode-bloggar och gå-ned-i-vikt-bloggar varit populära att starta igång såväl som att läsa. Nu ser vi ett annat fenomen, nämligen att människor i livets slutskede bloggar om sitt liv och sin kamp med eller mot döden. Bloggandet blir här ett sätt att kommunicera det svåra, och gör att umgänget med vänner & nära inte måste handla om det sjuka utan att hitta en vardagsdialog istället. Självklart blir bloggen också ett sätt att få stöd, på ett sätt som även en svag människa kan hantera när det är svårt att orka med besök på sjukhus etc.

I några fall lever också dessa bloggar vidare efter döden, där bloggen och dialogen mellan anhöriga och dess läsare blir ett sätt att hantera sorgen. På samma sätt kan döda behålla sin identitet på nätcommunitys fast då profilen blir en hyllningssida till den avlidne som sköts av anhöriga. Nätet blir här en plats för sorg.

Det här ser jag bara som ett exempel på hur bloggandet får en allt större betydelse i människors liv, och fenomenet kommer stärkas än mer framöver. Bloggande kommer bli en allt viktigare meningsbärare i framtiden. För företag och organisationer ligger det en utmaning att hantera detta och förstå vad det innebär för just er.

Etiketter:blogg, Sociala medier, sorg

Under superbowl, den amerikanska fotbollssfinalen, hade Google en tv-reklam som var utformad som en historia via sökmotorer:

Nu kan du skapa din egen sökhistoria på Youtube. Ett nytt sätt att använda sociala medier!

Etiketter:Youtube

Ibland inträffar situationer när man blir påmind om att ens barn blir äldre och äldre. Ett sådant tillfälle var idag när jag såg Hugo, 7 år, åka 20 km nästan helt själv (farbror Wilhelm gav honom lite draghjälp då och då). Ett annat tillfälle var när Hugo i förra veckan kom och berättade för mig att han ville ”ha Facebook”, anledningen till att han ville ”ha Facebook” var att han till sin förvåning upptäckt hans klasskompisar visste om att han hade varit på sjukhuset helgen innan. Han frågade mig hur de kunde veta detta. Jag förklarade att jag hade skrivit det på Facebook (checkade in med Gowalla) och att hans klasskompisars föräldrar hade läst det.

Jag vet inte om det finns någon särskild ålder som passar för att skaffa sig ett Facebook-konto. Att kunna läsa och skriva känns dock som en nödvändighet och i sådana fall uppfyller Hugo i stort sett kraven nu. Det skulle dessutom vara kul att se hur han skulle skriva sina statusuppdateringar, en 7-årings språk och stavning är ofta ganska kreativ.

Något som slog mig idag när jag var på fjället, var att Hugo kommer aldrig att kunna logga in på Facebook under samma förutsättningar som jag och mina kompisar en gång gjorde. När vi skapade våra konton loggade vi in i en gemenskap där vi tidigare inte hade  någon historik, vi började från scratch kort och gott. Vi kunde välja vilka vi ville vara kompisar med och därigenom välja lite hur vi blir uppfattade i gemenskapen. När Hugo loggar in, kan han givetvis på samma sätt som oss, välja vilka kompisar han vill ha, men han gör det från ett från början fastställ sammanhang. Ett sammanhang där han är son till mig och barnbarn till mina föräldrar, som alla redan finns på plats i Facebook.

Vilka konsekvenser får detta för de sociala medierna? Förmodligen kommer det ju även framöver ”poppa upp” nya gemenskaper som attraherar en viss användargrupp där både son, far och farfar inte är aktiva samtidigt, men samtidigt har Facebook fått ett sådant genomslag att det förmodligen kommer att växa in i nästa generation.

Detta ger andra spännande tankar. Hur blir det om 10 år om vi fortfarande kör Facebook? Då har vi helt plötsligt samlat på oss ganska mycket historik och utifrån de statusmeddelanden man skapat genom åren skulle man ju faktiskt kunna sätta ihop en intressant dagbok. Kanske skulle man börja slipa på en funktion som skulle kunna heta ”Facebook History” där man kan se vad man gjorde samma dag för 10 år sedan. Eller funktionen ”Facebook Diary” där du väljer ett startdatum och ett slutdatum och din Facebook-stream mellan dessa datum sätts ihop till en fin dagbok, inklusive dina kompisars kommentarer, som du får inbunden och hemskickad till dig.

Vem vet, det kanske blir något för dina barnbarn att läsa innan de loggar in på Facebook för första gången…

Sitter och reflekterar över det otroliga engagemang som olika former av sociala media har utlöst i samhället. Det går inte att ta miste på att det finns ett stort engagemang i ett väldigt brett spektra av frågor. Ett av se senaste exemplen som jag funderar på var de finska arbetare som organiserat en strejk via Facebook och förra sommaren så organiserades alla demonstrationer i Iran via Facebook och andra sociala media. Det senare ledde ju till att regimen stängde ner både internet och mobilnätet. Intressant onekligen och visar vilken otrolig kraft det finns i detta.

Lägger man därtill den enorma räckvidd dessa medium har och möjligheten till interaktivitet så börjar detta bli intressant ur ett politiskt perspektiv. Här inser jag att jag givetvis slår in öppna dörrar  men jag vill lyfta fråga ändå. Partierna har ju fattat att de måste börja synas i de sociala medierna. Så långt allt OK! Det jag dock saknar är grundläggande strukturella förändringar då jag ser en diskrepans mellan engagemanget i sociala media  i politiska frågor och hur mycket folk i allmänhet är engagerade i de politiska partierna.

Saken är ju den att våra politiker rekryteras ur partiorganisationerna som i sin tur bygger på att folk är medlemmar. Det vi sett de senaste 20-30 åren är att medlemsantalen går ner stadigt. Detta blir ett större och större problem då de demokratiska institutionerna som skall vara representativa ( vi har en representativ demokratimodell i Sverige) förlorar i legitimitet om urvalet tunnas ur som vi faktiskt kan konstatera. Detta är ingen direkt demokratisk kris ännu men det är ett problem som måste hanteras på sikt innan folket på allvar upplever att de som styr inte har med verkligheten att gör. För det är så att om en representativ demokrati skall fungera så måste dess institutioner verkligen vara representativa i faktisk mening. Om vi då i samma andetag kan konstatera att det politiska engagemanget finns i hög grad i sammhället men inte inom de uppsatta ramarna så har vi ett problem och ett case som bör förändras.

Jag har inte för avsikt att försöka leverera någon patentlösning här på vad de politiska partierna skulle göra men vad som står klart är att det måste göra någonting när de inte lyckas fånga upp det engagemang som finns i samhället i politiska frågor.

Kraften i sociala medier är enorm och även om liknelsen  med vad som hände i Iran förra året inte är fullt tillämpbar på Sverige så visar det ändå styrkan.

Etiketter:Sociala medier

Allas vårat Youtube är inte bara en av våra främsta sökmotorer och största sociala medier, det är också en rik kunskapskälla till olika människors preferenser. På Youtube signalerar vi tycke och smak genom de filmer vi tittar på, vilka vi ger bra betyg och delar med oss till andra. Betydelsen av Youtube som denna omfattande kunskapsbank om människors preferenser kommer sannolikt bara öka, och det är även lätt att tänka sig att Youtube kommer knyta olika kommersiella tjänster till detta.

Idag finns det dock en intressant gratistjänst – Youtube Insights for Audience – där man kan göra urval på kön, land, ett stort antal intressekategorier och sedan får ett resultat över målgruppens likes and dislikes. Samt vilka nyckelord som de söker och vilka filmer de uppskattar. Än så länge är denna tjänst ganska begränsad, men det går ändå få en känsla för vad en viss målgrupp tänker på idag. Detta kan vara viktig information när man utformar kampanjer, när man vill hitta en design som knyter an till vissa målgrupper särskilt etc. Vi kommer visa fler exempel senare på hur man kan utnyttja sociala medier för att förstå era målgrupper – så stay tuned on businessbyweb.se!

Etiketter:målgruppsanalys, Youtube

Läste på morgonen en artikel i Aftonbladet om sociala medier inom offentlig sektor. Frågan är vad som är okej inom de sociala medierna med tanke på ärendehantering, offentlighetsprincipen och  sekretess med mera. Frågan är mer komplex än det som tas upp i artikeln. Frågan är också vem som bloggar, twittrar eller är på Facebook. Om en anställd inom offentlig förvaltning twittrar är hon då offentlig person eller är hon privat? Vissa tycker offentlig och andra privat men det kan också knytas till när personen gör en tweet… Eller?

För många personer glider yrkesroll in även privat. När slutar jag att vara internetstrateg och när är jag mitt privata jag? Jag har inget svar på frågorna men jag är självklart med i debatten och föreläser gärna om sociala medier i företag och inom offentlig förvaltning. Jag fokuserar mer på vem, när och varför i dessa föreläsningar än vad och hur. Dvs. vad finns det för sociala medier och hur fungerar de tekniskt. Vem och varför är betydligt mer intressant!