Det var några år sedan nu som den stora blogg-hypen gick över, och många har förespått att bloggandet som fenomen är på tillbakagång. Jag tror detta är helt fel, tvärtom tror jag att det vi ser just nu är diversifieringen av en rörelse som handlar om just bloggande – men i massor av olika varianter. Det är ingen slump att Bilddagboken är den största sajten för ungdomar – som egentligen inte är något annat än ett verktyg för socialt bildbloggande.

Däremot är det inte osannolikt att alla de som trodde att ”de måste blogga” upptäckt att de kanske inte behöver det, på samma sätt som en del idag som tror att tror att de ”måste twittra” kommer upptäcka att de kanske inte måste det heller. I vart fall inte om de inte har en tydlig idé om varför. Detta visar på vad allt detta handlar om, verktyg och fenomen som bloggar och twitter kräver engagemang och att det fyller mening eller en funktion. Här ser jag att bloggandet kommer stärka sin position hos nya åldersgrupper och för människor i nya delar av sitt liv.

Redan tidigare har mode-bloggar och gå-ned-i-vikt-bloggar varit populära att starta igång såväl som att läsa. Nu ser vi ett annat fenomen, nämligen att människor i livets slutskede bloggar om sitt liv och sin kamp med eller mot döden. Bloggandet blir här ett sätt att kommunicera det svåra, och gör att umgänget med vänner & nära inte måste handla om det sjuka utan att hitta en vardagsdialog istället. Självklart blir bloggen också ett sätt att få stöd, på ett sätt som även en svag människa kan hantera när det är svårt att orka med besök på sjukhus etc.

I några fall lever också dessa bloggar vidare efter döden, där bloggen och dialogen mellan anhöriga och dess läsare blir ett sätt att hantera sorgen. På samma sätt kan döda behålla sin identitet på nätcommunitys fast då profilen blir en hyllningssida till den avlidne som sköts av anhöriga. Nätet blir här en plats för sorg.

Det här ser jag bara som ett exempel på hur bloggandet får en allt större betydelse i människors liv, och fenomenet kommer stärkas än mer framöver. Bloggande kommer bli en allt viktigare meningsbärare i framtiden. För företag och organisationer ligger det en utmaning att hantera detta och förstå vad det innebär för just er.

Etiketter:blogg, Sociala medier, sorg

Sitter och reflekterar över det otroliga engagemang som olika former av sociala media har utlöst i samhället. Det går inte att ta miste på att det finns ett stort engagemang i ett väldigt brett spektra av frågor. Ett av se senaste exemplen som jag funderar på var de finska arbetare som organiserat en strejk via Facebook och förra sommaren så organiserades alla demonstrationer i Iran via Facebook och andra sociala media. Det senare ledde ju till att regimen stängde ner både internet och mobilnätet. Intressant onekligen och visar vilken otrolig kraft det finns i detta.

Lägger man därtill den enorma räckvidd dessa medium har och möjligheten till interaktivitet så börjar detta bli intressant ur ett politiskt perspektiv. Här inser jag att jag givetvis slår in öppna dörrar  men jag vill lyfta fråga ändå. Partierna har ju fattat att de måste börja synas i de sociala medierna. Så långt allt OK! Det jag dock saknar är grundläggande strukturella förändringar då jag ser en diskrepans mellan engagemanget i sociala media  i politiska frågor och hur mycket folk i allmänhet är engagerade i de politiska partierna.

Saken är ju den att våra politiker rekryteras ur partiorganisationerna som i sin tur bygger på att folk är medlemmar. Det vi sett de senaste 20-30 åren är att medlemsantalen går ner stadigt. Detta blir ett större och större problem då de demokratiska institutionerna som skall vara representativa ( vi har en representativ demokratimodell i Sverige) förlorar i legitimitet om urvalet tunnas ur som vi faktiskt kan konstatera. Detta är ingen direkt demokratisk kris ännu men det är ett problem som måste hanteras på sikt innan folket på allvar upplever att de som styr inte har med verkligheten att gör. För det är så att om en representativ demokrati skall fungera så måste dess institutioner verkligen vara representativa i faktisk mening. Om vi då i samma andetag kan konstatera att det politiska engagemanget finns i hög grad i sammhället men inte inom de uppsatta ramarna så har vi ett problem och ett case som bör förändras.

Jag har inte för avsikt att försöka leverera någon patentlösning här på vad de politiska partierna skulle göra men vad som står klart är att det måste göra någonting när de inte lyckas fånga upp det engagemang som finns i samhället i politiska frågor.

Kraften i sociala medier är enorm och även om liknelsen  med vad som hände i Iran förra året inte är fullt tillämpbar på Sverige så visar det ändå styrkan.

Etiketter:Sociala medier