Prata vidare

I dagens samhälle är det ofta farligt att vara annorlunda, man ska tycka som alla andra, finnas på Facebook, Twitter, blogga etc. Om någon säger ”jag hittade inte dig på Facebook” och svaret blir: ”Jag finns inte där” höjs ögonbryn. Hur kan man inte finnas på Facebook?!

Jag läste Elisabeth Höglunds artikel i Aftonbladet om hur sociala medier gör oss mindre sociala varelser som lever i fantasivärldar skapade framför datorn. Att det är viktigare för oss att följa med i vad som händer på internet än vad som händer i ”den verklighet som fortfarande omger oss”. Visst har hon en poäng enligt min mening. Det krävs ett visst engagemang för att hänga med i mediasvängen, ett engagemang som tar tid. Men det är upp till varje individ att välja sin egen nivå på engagemang. En del kommer alltid att tycka att det är bekvämt med sms, mail och liknande, men det finns även många som gärna låter sin stämma höras.

Ta sms som exempel. Det tycker jag är smidigt för kortfattad rak kommunikation. En fråga och ett svar. Klart. Men inte skulle jag skicka sms fram och tillbaka med mamma för att bolla menyn till släktträffen. Då ringer jag. Det vore ju konstigt att använda mail som alternativ…

Så det är lite överdrivet att säga att det personliga mötet och telefonsamtal är på väg att försvinna. Det håller bara på att förändras.

Etiketter:aftonbladet, elisabeth höglund