Sociala medier och det demokratiska underskottet
Anders Tufvesson
Sitter och reflekterar över det otroliga engagemang som olika former av sociala media har utlöst i samhället. Det går inte att ta miste på att det finns ett stort engagemang i ett väldigt brett spektra av frågor. Ett av se senaste exemplen som jag funderar på var de finska arbetare som organiserat en strejk via Facebook och förra sommaren så organiserades alla demonstrationer i Iran via Facebook och andra sociala media. Det senare ledde ju till att regimen stängde ner både internet och mobilnätet. Intressant onekligen och visar vilken otrolig kraft det finns i detta.
Lägger man därtill den enorma räckvidd dessa medium har och möjligheten till interaktivitet så börjar detta bli intressant ur ett politiskt perspektiv. Här inser jag att jag givetvis slår in öppna dörrar men jag vill lyfta fråga ändå. Partierna har ju fattat att de måste börja synas i de sociala medierna. Så långt allt OK! Det jag dock saknar är grundläggande strukturella förändringar då jag ser en diskrepans mellan engagemanget i sociala media i politiska frågor och hur mycket folk i allmänhet är engagerade i de politiska partierna.
Saken är ju den att våra politiker rekryteras ur partiorganisationerna som i sin tur bygger på att folk är medlemmar. Det vi sett de senaste 20-30 åren är att medlemsantalen går ner stadigt. Detta blir ett större och större problem då de demokratiska institutionerna som skall vara representativa ( vi har en representativ demokratimodell i Sverige) förlorar i legitimitet om urvalet tunnas ur som vi faktiskt kan konstatera. Detta är ingen direkt demokratisk kris ännu men det är ett problem som måste hanteras på sikt innan folket på allvar upplever att de som styr inte har med verkligheten att gör. För det är så att om en representativ demokrati skall fungera så måste dess institutioner verkligen vara representativa i faktisk mening. Om vi då i samma andetag kan konstatera att det politiska engagemanget finns i hög grad i sammhället men inte inom de uppsatta ramarna så har vi ett problem och ett case som bör förändras.
Jag har inte för avsikt att försöka leverera någon patentlösning här på vad de politiska partierna skulle göra men vad som står klart är att det måste göra någonting när de inte lyckas fånga upp det engagemang som finns i samhället i politiska frågor.
Kraften i sociala medier är enorm och även om liknelsen med vad som hände i Iran förra året inte är fullt tillämpbar på Sverige så visar det ändå styrkan.
« Tillbaka
24 mars 2010 |
0 Kommentar
Inga kommentarer än... Bli den första!
« Tillbaka