Webbfontens år

Närmar vi oss dagen då det är slut på att endast kunna göra valet mellan Georgia, Verdana eller Arial?

Typografi på webben har alltid varit ett bekymmer. Alla, i alla fall många, som jobbar eller har jobbat med webben i någon utsträckning vet att vi bara har ett antal fonter att välja mellan när vi ska bygga en webbplats. Det var Microsoft som tog initiativet att ta fram ett antal typsnitt med hög läsbarhet som fungerade bra för skärmen och som de lät distribueras fritt, så att de fanns tillgängliga på alla datorer. Förutsättningen för att kunna visa en text i ett visst typsnitt är helt enkelt att typsnittet måste finns installerat på den datorn som du surfar med. Eller snarare; typsnittet måste finnas tillgängligt på något sätt.

I maj 1998 kom CSS2 ut som en rekommendation. Redan där fanns möjligheten att kunna länka till ett typsnitt på en server, för att kunna använda det på en webbplats. Det här implementerade Microsoft redan i Internet Explorer 4. Och har gjort det sen dess. Men det enda formatet som fungerade var givetvis Microsofts egna format, Embedded OpenType, som för övrigt tydligen var en riktig plåga att konvertera ett typsnitt till. Problemet var ju att de andra webbläsarna inte hade stödet. Ingen ansåg väl att det var mödan värt, eftersom det andra problemet var ju att du även gjorde typsnittet tillgängligt för nedladdning genom att länka till det. Något som givetvis bryter mot de allra flesta slutanvändar-avtalen.

I mars 2008 kom dock Apples webbläsare Safari 3.1 ut, med möjligheten att kunna länka till ett typsnitt. Nästa stora webbläsare i ordningen, som implementerade stödet, var Firefox 3.5 som kom ut i juni 2009 tätt följt av Opera 10 som kom i september samma år.

Vad som sen hände under hösten 2009 var att ett tjänst som heter Typekit dök upp som, i samarbete med några typsnittsgjuteri, skapade en möjlighet att ”prenumera” på ett eller flera typsnitt för att kunna använda på en webbplats. Typekit hade helt enkelt en idé och tog fram ett sätt att länka till typsnittet som ett antal typsnittsgjuterier (ja, jag vet, känns som en galen benämning) ansåg vara tillräckligt säkert.

Fler tjänster är nu på väg att dyka upp. Och många typsnitt börjar dyka upp som tillåter länkning under vissa förutsättningar. Även typsnitt som släpps som open source har ett slutanvändaravtal som tillåter länkning. I mars 2010 startade World Wide Web Consortium arbetsgruppen WebFonts Working Group.

2010 är helt klart webbfontens år. Jag är grymt peppad!

« Tillbaka