(Över-)anpassade system

 När man som kund skaffar ett nytt system finns det ju ett antal kriterier som detta ska svara upp mot, såsom användarvänlighet, funktionalitet, säkerhet etc. Ofta skriver man milslånga kravspecar på just allt detta för att inte missa några viktiga funktioner och försöker täcka in allt det som man just vill ha.

Ett system som kan svara upp mot alla dessa krav måste ju vara riktigt bra, eller? Jag menar, ett sånt system måste ju vara väldigt anpassningsbart, vilket innebär att varje kund har sina egna speciella ”måste ha”-saker. ”Klickar jag där så ska den här pluppen här uppe tändas, men bara när klockan är före 12, så måste det vara annars kan vi ju inte jobba!”.

Vad händer då när Systemet ska uppgraderas efter 3-4 år och det visar sig att leverantörens ”jodå, alla anpassningar följer med vid en uppgradering” inte längre rikigt stämmer för det visar sig att ”jo, alltså standardanpassningarna följer ju med, men inte de specialarna som vi har gjort för just er”?

Har man då varit lite för överivrig i sina anpassningar kan det lätt bli så att man sitter där och blir lite lätt nervös för hur det ska gå. Och det kan vara lika mycket ditt eget fel som leverantörens fel som inte berättade vad det kan innebära ur ett förvaltningsperspektiv. Det kanske inte alltid är av godo att ett system kan göra ”allt”, minst lika viktigt är hur systemet ska kunna förvaltas och uppgraderas och hur den kostnaden korrelerar mot hur viktigt att alla dessa ”special-pluppar” måste finnas på plats.

Dock är det ju trots allt så, att med en sund inställning vad gäller anpassningar och med en bra relation med din leverantör kan ditt system nästan innehålla precis ”allt” du egentligen behöver.

« Tillbaka

Etiketter:System, Upphandling