Det som många sa att Apple aldrig skulle släppa in och det Google aldrig skulle göra har nu hänt. Idag släpptes nya Google Maps för iPhone!

Google har gjort om lite mot den app vi alla hade förinstallerad till och med iOS 6. När du startar appen och godkänner att den får använda din plats ser det ut så här:

Ett enkelt och snyggt gränssnitt. När du söker på något kan du också vara inloggad för att Google skall spara dina sökningar för att du lättare skall hitta dem igen:

Det finns en navigeringsfunktion som är i betastadiet. Den är enkel att hantera och verkar fungera. Nu får jag också en röst som talar om var jag ska och när jag skall svänga. I min Garmin-GPS kallar vi henne Doris. Men i Google Maps låter hon mer som Alice. Be mig inte förklara varför…

Jag har inte varit ute och gått eller kört, men att döma av bilderna ser det trevligt ut:

Det har klagats mycket på Apples kartor som kom in i version 6 av iOS. Själv har jag vid ett flertal tillfällen gått fel när jag har litat på Apple Map. Ett exempel var när jag skulle till Hornsgatan 32 i Stockholm. Jämför bilderna nedan. Båda apparna är inställda på att gå till Hornsgatan 32. Google har rätt och Apple visar mg till Hornsgatan 33 som är en bit ifrån.

Apple maps – Hornsgatan 32 (Obs! Ungefärlig plats)

Google Maps – Hornsgatan 32

Med hjälp av de tre punkterna som finns nere till höger i kartan går det att välja Trafik, Kollektivtrafik, Satellitbild eller att hoppa till Google Earth.

Trafik och Kollektivtrafik fungerar inte i Karlstad där jag sitter och skriver den här bloggposten, men i Stockholm kanske? Satellitläget finns i 2D eller 3D:

Det lilla jag har provat verkar fungera och Apple kommer få en tuff match med att få sina kartor lika bra som Google. Vi får se hur det går.

Här kan du ladda hem Google Maps för iOS6.

Tilläg 14/12.

Magnus Nelsson har testat navigeringstjänsten mellan Karlstad och ett lantställe några mil utanför Karlstad. Gick smärtfritt även på mindre enskilda vägar. Tack Magnus!

Etiketter:apple, Google, iOS6, iphone

Jag har haft en iPhone i nästan fyra år nu. När min 3G började bli för trött bytte jag till en iPhone 4S. Men innan jag gjorde det funderade jag allvarligt på att byta till någon av de häftigaste Android-telefonerna. Jag läste tester och frågade runt lite. Jag provade SonyEricsson (RIP), Samsung, LG och HTC. Alla var trevliga telefoner på sitt sätt men när jag började fundera lite kom jag fram till att jag sitter fast i Apples DNA. Jag har köpt appar som jag vill fortsätta använda och kostnaden för de apparna är säkert betydlig mindre än om jag skulle köpa en Android-telefon och köpa om apparna. Men bekvämligheten att stoppa i en ny telefon och synkronisera den mit iTunes är oslagbar. Sedan gillar jag iTunes. Jag vet att många inte gör det men jag använder den och tycker att den är enkel att använda och jag vet inte hur det blir om jag byter leverantör.

Med andra ord är jag fast i Apples DNA. Det skall mycket till om jag skulle byta till något annat märke. Den enda orsaken är om de andra operativsystemen skulle blir så mycket bättre än iOS. Nu har jag i varje fall en 4S och kommer säkert ha den i 2-3 år till. Vad som händer då vet jag inte men skulle jag byta just nu så kanske jag skulle nosa lite på någon av Nokias nya Window-mobiler. Men till slut landar jag säkert i att jag sitter fast i Apples DNA. Men just nu trivs jag väldigt bra med det.

Etiketter:apple, DNA

Efter lanseringen av den nya iPhonen kände jag ett ganska stort ”Jaha”. Var det allt? Personligen har jag aldrig gillat designen på iPhone 4 och tyvärr tog Apple inte ett steg designmässigt. Jag utvärderade alternativen lite men Apple har gjort det totala användandet av telefonen så mycket bättre än alla andra. Allt ifrån iTunes till handhavande. Därför blir jag kvar i iPhone-världen.

Nu har jag haft min nya iPhone 4S i nästan en vecka. Bytet från en iPhone 3G kan bara betecknas som FART! Den är så snabb. Det tar inte 1 minut att öppna Facebook, bara en sådan sak. Kameran är bättre, iMessage och medelandecenter mm. Mycket trevliga bekantskaper.

Men det finns en sak jag inte kommit överens med ännu. Jag och Siri har inte riktigt skapat en bra relation ännu. Hon förstår mig inte riktigt. Jag lyckades lära henne att min fru heter Anna och min son heter Johan. Hon hittade deras kontaktuppgifter och nu kan jag ringa Anna genom att säga ”Call my wife” till Siri. Men min dotter Sofia vägrar hon hitta. Har dom pratat ihop sig? Har Sofia en hemlig väg in till Siri? Här är ett typiskt försök med Sira:
Jag: ”Sofia is my daughter!”
Siri: ”Do you want me to search for doughnut?”
Jag: ”No, my daughter’s name is Sofia!”
Siri: ”I don´t understand dogther.”
Jag: ”F–k you!”
Siri: ”No need to be rude.”

På den vägen är det. min engelska är helt enkelt med en dialekt som Siri inte förstår. Snabbheten att använda Siri försvinner helt när jag måste upprepa tre till fyra gånger vad jag vill. Hoppas på att Siri snart blir Sigrid och kan prata svenska med lätt Vänersborg/Värmlandsbrytning.

Etiketter:apple, iPone 4S, Siri.

Då fick man tillslut lägga vantarna på ett eget exemplar av iPad. Det omedelbara intrycket var verkligen en wow-känsla. Användargränssnittet känner man givetvis igen från iPhone och den stora skärmen gör upplevelsen än mer intensiv jämfört med telefonen.

Det blir nu spännande att se hur den stora skärmen kommer att påverka applikationerna. De flesta applikationer som finns med från start utnyttjar det utökade utrymmet väl. Detta gäller framför allt e-post och kalender. E-posten blir mycket enklare att ”skumma av” och kalendern ger bra överblick av så väl en vecka som en hel månad.

Det som dock intresserar mig mest är de applikationerna som finns att köpa i App Store. App Store blev i samband med lanseringen av iPhone snabbt en stor succe. Anledningen till detta var bland annat att det nu helt plötsligt var lika lätt att köpa en applikationerna till sin telefon som det var att köpa en låt eller skiva.
För applikationsutvecklarna var det också nu helt plötsligt mycket enkelt att nå en enorm kundbas, dessutom helt utan investeringskostand. För att sköta betalning och distributiontar Apple ut en avgift på 30% av försäljningspriset på applikationen. Säljer du inger kostar det alltså inget.
Detta har gjort att AppStore fullkomligen kryllar av olika applikationerna för de mest skiftande behov.
Det blir nu kul att se om det samma kommer att gälla även gör iPad.

Det första jag lägger märke till är att de flesta applikationerna kostar lite mer än vad man är van vid. När många applikationer till iPhone kostar 7 kr kostar många iPadapplikationer ca 10 dollar, d.v.s. Ca 70 kr.
Detta är visserligen inte så förvånande då många iPadapplikationer är mycket mer avancerade än vad vi är vana vid från iPhonen. Samtidigt tycker jag att det är just relationen enkla applikationer – ”en applikation för ett behov” – som är lite av charmen med telefonen.

Man kan köra alla iPhoneapplikationer på sin iPad, men det blir en mycket bättre användarupplevelse om applikationen är anpassad för iPad. Många utvecklare hålla därför just nu på att bygga om sina iPhoneapplikationer till en iPadversion. Trenden i AppStore är att de flesta s.k. ”produktivitetsapplikationer” som t.ex. Things (getting things done) och Evernote (kunskapsdelning) nu fått en iPadversion. I denna typ av applikation blir det snabbt tydligt hur mycket en stor skärm gör för användarupplevelsen.

Det som dock gör mig extra nyfiken är de applikationer som kommer från mediaföretag som t.ex. Times. Här har man nu insett att man faktiskt har en bra plattform för att skapa ett magasin på. Även om vi än så länge bara är i lindan av vad denna bransch kan göra med denna plattform, så ser man redan nu potentialen.

Här får man artiklar i ett format som man känner igen. Det är snyggt, skärmen ger god läsbarhet och dessutom så utnyttjas det faktum att mediet faktiskt klara av mer än vad ett papper gör. Istället för att en bild bara är en bild kan de via ett finger tryck även spela upp en filmsnutt eller ett bildspel.

Själva applikationen för the Times är gratis men varje nummer kostar pengar, 2.99 dollar för att vara exakt. Med tanke på den ökade användarupplevelsen är det något jag gärna betalar. I skrivades stund håller magasinet Wired på som bäst att utveckla sin applikation, det skall bli mycket spännande att se vad de kommer fram med. Förhoppningsvis inte bara något som är snyggt utan även interaktivt, där jag som läsare kan få möjlighet att komma med synpunkter och kommentarer.

Etiketter:apple, iPad, iphone, iTunes, Media

Innan ni börjar läsa, detta inlägg handlar enbart om mina personliga åsikter om hur Apple behandlar tillverkare av tredjepartsprogram för att utveckla iPhoneappar. Följer man de riktlinjer som Apple satt upp så riskerar man inget då man utvecklar och publicerar appar och det är givetvis en lysande idé att bygga dem. Följande inlägg är helt enkelt mina reflektioner på de förändringar Apple gjort i sitt utvecklaravtal och hur det påverkar mig som flashutvecklare. Med det förtydligat, trevlig läsning.

Jag är Applenörd i själ och hjärta. Majoriteten av tekniken, om det så handlar om routrar, datorer eller telefoner i mitt hem har ett äpple på sig. Vi kan kort och gott säga att jag är en del av Applesekten. Jag är också flashutvecklare. Vilket jag är mest går inte att säga utan jag ser mig mer som kärleksbarnet mellan Apple och Adobe. Därför blev jag, och många flashutvecklare med mig, överlycklig när Adobe gick ut med att vi i Flash CS5 skulle kunna producera iPhoneappar, bara så där.

Men det var då.

Alla med ett uns intresse för flash, iPhones och så vidare vet att så är inte längre fallet. Apple ändrade sitt utvecklaravtal på så sätt att endast program och metoder från Apple får användas för utveckling av appar. Detta har det skrivits spaltmeter om så det tänker jag inte göra utan tänker ge en helt personlig syn på de senaste månaderna och varför jag helt plötsligt hellre skulle flytta hem till Adobe om min kära Apple/Adobe-familj skulle skilja sig.

Det finns just nu två läger, vi som tycker Apple gjort fel och de som tycker Apple gjort rätt. På ”felsidan” står primärt flash- och liknande utvecklare. På ”rättsidan” står de som kan Objective-C och tycker att Apple har en väldigt bra poäng. Några av dem har till och med gått så långt att kalla oss ”icke Obj-C kunniga” lata.

Att kalla oss just det, lata som inte vill eller orkar lära oss ett nytt språk, tycker jag är orättvist. Jag jobbar professionellt med ActionScript, Flex, ASP och ASP.NET (C#). Det är ändå tre olika språk och minst två olika ramverk att hålla sig uppdaterad med. Det tar tid. Att lägga till ytterligare ett språk, som dessutom i stort sett är begränsat till Apples enheter, skulle göra att jag fick prioritera vad jag vill lära mig, hur bra jag vill bli och riskera att tappa den spetskompetens man ändå eftersträvar. Därför tyckte jag att det var en utmärkt ide att vi som flashutvecklare skulle kunna bygga iPhoneappar utan att behöva lära oss objectiv-c.

Jag förstår att Apple är oroliga för prestandaproblem och på så sätt vill att alla ska göra på samma sätt. Men slutanvändaren bryr sig inte det minsta om programmen är byggda i Obj-C, AS3, Unity eller vad det nu kan vara. Alla vill att enheten och programmen ska flyta utan problem, där är vi alla överens och inga protester från min sida.

Och det är inte bara vi nördar som tycker iPhonen är intressant, vi har kunder som också tycker att ”den där iPhonen är allt en häftig liten sak” och som vill skapa appar, i många fall kampanjbaserade och med relativt kort livslängd. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte har speciellt bra koll på hur långt tid det tar för en duktig iPhoneutvecklare att bygga en app och vilka pengar det handlar om men utifrån vad jag sett från Adobes sida skulle enklare appar inte ta speciellt lång tid i Flash. Detta skulle resultera i att kunder som kanske inte vill lägga en allt för stor påse pengar på ett relativt osäkert kort som en iPhoneapp ändå är kommer bli mer intresserade. Inte för att de bryr sig hur vi gör det, utan för att många tycker det känns tryggt att ha en och samma leverantör. Och det ger oss som producent en fjäder i hatten när vi kan säga ”ja, vi kan göra iPhoneappar”.

Med andra ord är det Apple gjort genom att begränsa möjligheterna för oss utvecklare att de också begränsat möjligheterna för våra kunder, vilket är väldigt tråkigt. Varför inte låta oss utveckla som vi vill och sedan sortera bort de appar som är mindre bra och inte platsar i AppStore? Detta tvingar Adobe till att alltid förbättra cross-compilern och oss utvecklare att optimera vår kod men det verkar inte räcka för Apple som stänger ut oss helt med meddelandet ”Ja ni kan ju skicka in dem, men inga garantier att något kommer igenom. Men förmodligen inte”.

Som det är nu känns det väldigt otryggt och jag skulle tänka till mer än tio gånger innan jag ens tänkte tanken att föreslå detta för en kund. Vi förlorar alltså ett kul projekt, kunden förlorar en bra produkt och Apple förlorar sina intäkter från AppStore. För mig känns det här som ett, för att använda ett passande ord, #fail.

Så jag förstår hur ni tänker Apple, men jag håller inte med.

Etiketter:apple, iphone