Du kan nå extramaterialet på aftonbladet.se, deras så kallade plus-tjänst, för 29 kronor i månaden. Hur många har betalt det? När jag ställer frågan under de olika föreläsningar jag gör, är svaret väldigt få. Men tänk om allt innehåll på aftonbladet.se låg bakom inloggning. Skulle du betala 29 kronor i månaden då? Eller skulle du tycka att det var värt 200 kronor i månaden? En tidning som tagit steget är The Times i Storbritannien.

Allt innehåll ligger bakom betalningsspärr. 1 pund per dag vid sporadisk läsning eller 2 pund per vecka efter en provperiod på 30 dagar med 1 pund per dag. Det innebär en månadskostnad på ca 50 kronor. Fortfarande inte mycket pengar men det finns många alternativ i Storbritannien. D.v.s. många nyhets-sajter som inte tar betalt. Vad skulle hända om Aftonbladet lade allt innehåll bakom lås och lät besökaren betala 50 kronor i månaden? Frågan är om alternativen som expressen.se och dn.se räcker för att inte hoppa på en webbprenumeration hos Aftonbladet? För mig är svaret tveksamt, dvs. tveksamt om jag skulle betala. Fast det är hårfint. Som jag förstår det kommer det fortfarande finnas banners på The Times. Om det vore frågan om att reklamfritt använda aftonbladet.se så skulle jag nog tänka mig att betala men inte annars. Det skall bli spännande att följa The Times och se vad som händer.

Jag köpte ett par högtalare för ungefär tio år sedan. Dom var stora, rejäla, bra och flera andra superlativ som fungerar med ”skit” som prefix. För en kille runt 20 var de kort och gott ett bra köp. Nu är killen som köpte dom runt 30 och högtalarna är fortfarande stora och rejäla men de andra superlativen har försvunnit någonstans på vägen. De senaste fem åren har de samlat damm på vinden och endast varit ett irritationsmoment under de fyra gånger jag flyttat och tvingats bära högtalarna från en vind till en annan.

När jag flyttade senast kände jag att det var dags att göra mig av med dom. Jag ställde dom i hallen och tänkte att ”jag lägger ut dom på Blocket i morgon”. Till saken hör att jag flyttade den förste april. Månaderna gick, det blev början på juli och högtalarna stod fortfarande kvar tills jag i förmiddags la upp en annons på Blocket. Som alltid är det bra att ha en text och bild som är på något sätt säljande så jag funderade lite på vem som skulle vilja köpa mina högtalare. Jag valde snabbt bort den hifi-intresserade, den medelålders mannen, kvinnor i alla åldrar samt medelsvensson. Kvar stod jag med mig själv, modell tio år yngre. Jag tittade på högtalarna och konstaterade att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk när jag köpte dem utan målade upp min bild av vem som skulle vilja köpa dessa högtalare år 2010. Min tankelek resulterade i följande: ”En kille, runt 20 år, bosatt utanför en medelstor stad, förmodligen semi-rocker utan större krav eller kunskaper på stereoutrustning. Den ska kunna spela musik, inget mer”.

Jag skrev inte någon speciell text, mest teknisk data, pris samt vart man kunde hämta dem. En timme senare, och detta är personligt rekord för mig, ringde en kille och ville kolla på högtalarna. Ytterligare en halvtimme ringde det på dörren och där stod han, killen, runt 20, med svart Jack Daniels-tshirt, långt blonderat hår, truckerkeps, tighta svarta jeans och sneglade lite försiktigt in i min lägenhet. När jag frågade om jag skulle provspela dem svarade han lite kort ”Kan du väl, jag kan inget om sånt här men det är väl bra att höra så de inte bara sprakar”. Tio minuter senare stod jag med hans pengar i handen, han med mina högtalare i bagageutrymmet och alla var nöjda.

Nu tror jag inte att det var min text på Blocket som fick högtalarna sålda så fort men jag är ändå smått nöjd över hur mycket han stämde överens med den person jag målade upp som möjlig köpare. Så visst är det viktigt att ha en målgrupp att rikta sig mot och kanske ännu viktigare att när man bestämmer den låta sig ha lite förutfattade meningar.

Etiketter:analys, blocket, målgrupp