Gideon Sundbäck föddes i Sverige 1880 och uppfann blixtlåset. Mer korrekt är att han gjorde förbättringar på Elias Howes draglås. Men det är historia. Idag uppmärksammar Google Gideon:

Vi avslutar med en lite rolig historia om blixtlås:

Kunden i järnaffären: Har ni åskledare?

Expediten: Nej, men vi har blixtlås!

Häpp!

Etiketter:Google

Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. Där teknologi utgörs av webben eller internet, social interaktion utgörs av en dialog mellan olika personer och användargenererat innehåll är att en av personerna i dialogen måste vara på ”utsidan” och en måste vara avsändare.

Facebook – från enkelt till besvärligt
Tittar vi på sociala medier på ovan sätt har vi haft sociala medier sedan 1979. Jag tänker då på Usenet – trådforumens moder. Men Usenet var inte enkelt på något sätt. Det var tvärtom svårt att både komma igång och att använda. Skälet till att vi fick en explosion inom sociala medier för en tre år sedan var att det nu fanns enkla och användarvänliga verktyg. Facebook var enkelt att komma igång med. När du startade ditt konto fick du i några få steg kontakt med massor av vänner och du var igång. I dag börjar Facebook bli svårare att hantera. Det blir besvärligare för nya användare att komma igång och för de som redan är användare av Facebook har det blivit snårigt att följa med och förstå alla nya funktioner. Hur ska du ställa in säkerheten? Syns mina uppdateringar och bilder för andra? Varför ser jag bara några få inlägg i min logg? Frågorna hopar sig. Inte ens för vana användare är det i vissa lägen helt självklart hur du ska bete dig. Risken finns att Facebook i sin jakt på Twitter, Foursquare, Youtube, MSN Live Messenger och Gmail lyckas försvåra för oss användare så att vi tröttnar och letar andra verktyg. Är det så att vi om några år säger ”kommer du ihåg Facebook? Oj vad dom klantade till det!”.

Minns du AltaVista?
Historien är full av sådana händelser. Före 1998 fanns det en sökmotor som hette AltaVista. ”Alla” använde den och den var från början enkel att använda. Men sedan kom portaler och andra nymodigheter och AltaVista började lägga in nya saker i sitt gränssnitt. Helt plötsligt blev det svårt och rörigt i gränssnittet och när Google kom och levererade ett snyggt och rent gränssnitt med betydligt mer relevans i sökresultatet bytte vi snabbt. Hade AltaVista brytt sin mer om relevansen än hur gränssnittet skulle se ut kanske de inte hade tappat? Nu är Google och Facebook inne på samma väg. Vill vi ha fler funktioner eller vill vi ha enkel funktion? Vi får se hur det ser ut om tre år. Vi kanske använder en annan sökmotor och alla sitter på Diasporas sociala nätverk?

De senaste 2-3 åren har vi blivit dränkta i begreppet ”sociala medier”. Men vad är egentligen sociala medier. Vi tar Wikipedias förklaring:

Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknik, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i Internetforum, communities, bloggar,wikier, gruppvara, poddradio och artikelkommentarer. Termen används ofta som slagord för sådana tjänster. Egentligen inget nytt alls, bara benämningen, som är ett inlånat uttryck.

I lördags läste jag en notis i en Nya Wermlandstidningen:

Sociala medier mindre viktiga
I studien ”Mapping the Travel Mind” av den engelska reklambyrån Conrad Advertising ifrågasätts sociala mediers betydelse för resebranschen. Facebook och Twitter har inte lika stor nytta som man tidigare har trott när en konsument planerar en resa. De besöker främst resebolagens hemsidor och webbsidor där andra resenärer betygsatt resor, visar undersökningen.

Jag har inte läst undersökningen för du måste begära den från reklambyrån. Men när jag tittar på notisen ovan så undrar jag lite om de tror att sociala medier bara är Facebook och Twitter. Att resenärer betygsätter (recenserar) resor är också ett socialt media så sociala medier har säkert väldigt stor betydelse när vi väljer resor. För mig har det stor betydelse när jag väljer hotell.

Det första sociala mediet som fanns var Usenet. Det kom till 1979!

Jag vill först poängtera att detta är mina högst privata funderingar och inte min arbetsgivares.

I fredags var jag på en föreläsning av Fredrik Härén i Aula Magna på Karlstads universitet. Jag är en stor fan av Fredrik sedan jag såg honom på YouTube för tre år sedan (se länkar i slutet av bloggposten). Han föreläser om kreativitet och hotet från utvecklingsländerna. Hans tes är att unga i den så kallade tredje världen har tillgång till samma kunskap och information som vi har, men de är betydligt mer motiverade att lära sig och utvecklas än vad vi är. I sin föreläsning målar Fredrik först upp en bild av oss svenskar som väldigt självgoda och att vi undervärderar världens folkrikaste länder, Indien och Kina.

Genom hela föreläsningen poängterar han att han skall ge oss ett svar på hur vi skall göra för att vända detta. Men tyvärr känner jag att det inte kommer. När det dessutom är i stort sett samma föreläsning som den han gav för tre år sedan blir jag väldigt besviken. Fredrik poängterar att allting går i ett rasande tempo men själv håller han fast vid samma föreläsning. På något vis hade jag hoppats på att han hade utvecklat den och kanske inte bara ger oss i publiken exempel på att vi i västvärlden tappar utan också talar om hur vi kan vända på skutan. Jag vet att Fredrik tar sanslöst mycket betalt och att han då borde uppdatera sig lite mer. Det är inte ok att köra med gammal skåpmat. I den branschen jag jobbar så är det som hände för tre år sedan nästan antikt och som Fredrik säger, alla branscher utvecklas med blixtens hastighet. Då kanske även kreativitetsbranchen gör det? Det är alltså dags för Fredrik Härén att prata kreativitet 2.0.

Sedan jag såg Fredrik via YouTube har jag funderat mycket på begreppet kreativitet och hur man kan utveckla den. Jag hade hoppats att Fredrik skulle ge några exempel på detta men tyvärr kom vi inte så långt. Vi har ett problem idag i Sverige och det är att företag och organisationer i Sverige säger att de borde bli mer kreativa men gör inte något åt det. Jag tycker att vi borde prata mer om fantasi, dvs. den delen av kreativiteten som skapar idéer. Det vill säga hur vi hittar på nya saker som driver Sverige framåt. På det företag som jag arbetar har vi tagit hjälp av en docent på Karlstads Universitet och har vid några tillfällen haft honom hos oss. Han heter Per Kristensson och han tar vid där Fredrik inte når ända fram genom att ge oss verktyg och övningar hur vi skall jobba med vår fantasi och vår kreativitet.

Som summering kan jag verkligen rekommendera att du tittar på Fredrik Härén på Youtube. Han är rolig och har massor av intressant att berätta och som han själv säger, kunskap är i många fall gratis och just nu räcker det med att se det som han gör på YouTube. Hyr inte in honom för dyra pengar, betala inte hundratalskronor för att se honom live. Kanske kommer han att göra föreläsningar som ger mer verktyg för hur vi blir mer kreativa och hur vi använder vår fantasi framöver. Jag hoppas det för jag vill verkligen se honom när han har tagit sin föreläsning till nästa steg. Men i ärlighetens namn har inte mycket hänt på tre år vilket jag tycker är trist, för han är duktig och har massor att säga.

Se Fredrik Härén på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=C0jDJ-wsMYI
http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE

Etiketter:Fantasi, Kreativitet

Vi för leva på minnen från fornstora dagar när Zlatan och Lasse Granqvist var i storform…

Etiketter:Lasse Granqvist, Youtube, Zlatan

För ganska många år sedan när inte ens webben fanns arbetade jag på Siemens i Stockholm. Jag hade titeln ”Pc-samordnare” på mitt visitkort. Siemens hade stordatorer och terminaler och persondatorer hade mer och mer kommit in i vardagen. En Pc-samordnares roll var främst att göra bra och smarta program, men också att sätta upp regler och ha viss support. Det var en annorlunda värld då än nu. Siemens hade 10 olika ordbehandlingsprogram och alla tyckte att deras var bäst. Min roll var att få alla att gå åt samma håll. En rysare som jag kan återkomma till. Den här blogg-posten skall handla om support.

 Jag fick en morgon ett samtal från en tjej som arbetade några våningar ned. Följande samtal utspelade sig när hon ringde till mig:

 - ”Anders Tufvesson”

- ”Hej, det är Klara, nu har uppdateringen kommit.”

- ”Va bra, skall vi ta och uppdatera direkt då?”

- ”Ja, kommer du ned.”

- ”Nej, vi tar det via telefon. Är det en diskett?”

- ”Ja”

Här vill jag inflika att det är 3.5 tums-disketten vi pratar. Det var inte så länge sedan att det var 5 ¼, men nästan.
 

- ”Stoppa in disketten så kör vi.”

- ”Skall jag stoppa in den nu?

- ”Ja annars blir det svårt att uppdatera, eller hur? *skratt*”

- ”Ok”
I bakgrunden här jag ett skrapande ljud och ett förvånat tillrop i telefonen. Jag börjar ana oråd.
- ”Den fastnade”

- ”Va?”

- ”Disketten fastnade i maskinen.”

- ”Vad då fastnade?”

- ” Den åkte inte ned som den skall göra.”

- ”Går det inte att ta ut den?”

- ”Nej!”

- ”Vad konstigt att den fastnade. Har du haft problem med diskettstationen förut?”

- ”Nej. Men du, skulle jag tagit ut den disketten som satt i?”

- ”Va, hade du en diskett i? Varför tog du inte ut den innan?

- ”Det sa du inte.”

Ridå ned… Jag fick göra ett besök hos Klara, som egentligen inte heter Klara och skruva isär hennes dator.

Etiketter:Support