För tio år sedan var webben byggd av text, bilder och i bästa (nåja) fall animerade gifar. Mer rörelse än så fick vi inte. Med tanke på den hastighet våra uppkopplingar klarade av kanske det var bra. Sedan kom bredband och med det möjligheter. Bland annat för att köra film direkt på webbplatsen.

I början var det anarki. Ingen webbplats använde samma videoformat och för att kunna se allt var man tvungen att installera RealPlayer, QuickTime, Windows Media Player och alla de andra. De riktigt förutseende webbredaktörerna tog det, med facit i hand, mindre smarta beslutet och publicerade filmer i alla format. Bra för oss som förstod vad det betydde, för de andra var det mindre bra.

Det var ungefär runt den här tiden som Flash kom in i bilden. En plugin, en nedladdning, ett videoformat. Flash blev snabbt och har sedan dess varit kungen av video på webben. Fördelen med Flash är att video endast är ett användningsområde, men för alla de som enbart ser Flash som en teknik för att se video och spela ljud har detta varit en nagel i ögat. Att man måste ladda ner och installera något som skulle kunna vara inbyggt i HTML.

I och med version fem av HTML har vi nu fått den möjligheten. Bland alla nya HTML-element har vi två som heter video och audio. Helt plötsligt började ropen om att Flash snart skulle dö ut att höras. Tyvärr tycker jag att vi kastades tio år tillbaka i tiden. Inte på grund av att videotaggen inte är bra, rätt använd är den helt lysande och jag skulle gladeligen sluta göra videospelare i Flash. Det största problemet jag har med videotaggen är att tillverkarna bakom våra största webbläsare vägrar komma överens om ett videoformat man ska använda. Apple vill köra på sitt eget format, H.264, som fungerar felfritt på alla deras iEnheter. Google vill använda WebM efter som det är opensource och fritt. Microsoft vill köra något annat och Opera, de väntar på att se vad som händer. Visst känns det som 1997 en gång till.

Om någon hade frågat mig för en månad sedan vilket format jag trodde skulle vinna hade jag svarat H.264 med WebM som tvåa. Endast av den enkla anledningen att H.264 är ett grymt bra format även om det är licensbaserat och att alla de större webbläsarna har stöd för det. Tills i går i alla fall. Google gick då ut med att de kommer ta bort stödet för H.264 från sin webbläsare Chrome och satsa helt på Ogg Theora och främst WebM. Båda gratis och opensource.

Jag förstår hur Google tänker. De vill ta fram det perfekta videoformatet och få alla andra att inse att de också bör använda det. De vill undvika formatkriget och få klart ett videoformat lagom till dess att HTML5 är den standard flest webbläsare stöder. Tyvärr är det precis så Apple tänker med H.264. För att lägga till ytterligare ett tyvärr ligger dessa två företag bakom några av de stora mobila plattformarna med iPhone och Android. Det vore förödande om det skulle sluta i att vi får ett format för Apples webbläsare och mobila enheter samt ett för Googles. De enda som skulle tjäna på detta är leverantörer av streamingtjänster.

I nuläget är det svårt att säga om Google gör rätt eller ej genom att satsa på ett format som varken är helt färdigt eller har stöd hos den stora marknaden. Om de gjort rätt slipper vi ett formatkrig, har de gjort fel kommer användarna överge Chrome. I slutändan är de enda som kan förlora på detta Google själva. Men som man brukar säga, friskt vågat hälften vunnet.

Etiketter:Flash, h.264, html5, onecodectorulethemall

Innan ni börjar läsa, detta inlägg handlar enbart om mina personliga åsikter om hur Apple behandlar tillverkare av tredjepartsprogram för att utveckla iPhoneappar. Följer man de riktlinjer som Apple satt upp så riskerar man inget då man utvecklar och publicerar appar och det är givetvis en lysande idé att bygga dem. Följande inlägg är helt enkelt mina reflektioner på de förändringar Apple gjort i sitt utvecklaravtal och hur det påverkar mig som flashutvecklare. Med det förtydligat, trevlig läsning.

Jag är Applenörd i själ och hjärta. Majoriteten av tekniken, om det så handlar om routrar, datorer eller telefoner i mitt hem har ett äpple på sig. Vi kan kort och gott säga att jag är en del av Applesekten. Jag är också flashutvecklare. Vilket jag är mest går inte att säga utan jag ser mig mer som kärleksbarnet mellan Apple och Adobe. Därför blev jag, och många flashutvecklare med mig, överlycklig när Adobe gick ut med att vi i Flash CS5 skulle kunna producera iPhoneappar, bara så där.

Men det var då.

Alla med ett uns intresse för flash, iPhones och så vidare vet att så är inte längre fallet. Apple ändrade sitt utvecklaravtal på så sätt att endast program och metoder från Apple får användas för utveckling av appar. Detta har det skrivits spaltmeter om så det tänker jag inte göra utan tänker ge en helt personlig syn på de senaste månaderna och varför jag helt plötsligt hellre skulle flytta hem till Adobe om min kära Apple/Adobe-familj skulle skilja sig.

Det finns just nu två läger, vi som tycker Apple gjort fel och de som tycker Apple gjort rätt. På ”felsidan” står primärt flash- och liknande utvecklare. På ”rättsidan” står de som kan Objective-C och tycker att Apple har en väldigt bra poäng. Några av dem har till och med gått så långt att kalla oss ”icke Obj-C kunniga” lata.

Att kalla oss just det, lata som inte vill eller orkar lära oss ett nytt språk, tycker jag är orättvist. Jag jobbar professionellt med ActionScript, Flex, ASP och ASP.NET (C#). Det är ändå tre olika språk och minst två olika ramverk att hålla sig uppdaterad med. Det tar tid. Att lägga till ytterligare ett språk, som dessutom i stort sett är begränsat till Apples enheter, skulle göra att jag fick prioritera vad jag vill lära mig, hur bra jag vill bli och riskera att tappa den spetskompetens man ändå eftersträvar. Därför tyckte jag att det var en utmärkt ide att vi som flashutvecklare skulle kunna bygga iPhoneappar utan att behöva lära oss objectiv-c.

Jag förstår att Apple är oroliga för prestandaproblem och på så sätt vill att alla ska göra på samma sätt. Men slutanvändaren bryr sig inte det minsta om programmen är byggda i Obj-C, AS3, Unity eller vad det nu kan vara. Alla vill att enheten och programmen ska flyta utan problem, där är vi alla överens och inga protester från min sida.

Och det är inte bara vi nördar som tycker iPhonen är intressant, vi har kunder som också tycker att ”den där iPhonen är allt en häftig liten sak” och som vill skapa appar, i många fall kampanjbaserade och med relativt kort livslängd. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte har speciellt bra koll på hur långt tid det tar för en duktig iPhoneutvecklare att bygga en app och vilka pengar det handlar om men utifrån vad jag sett från Adobes sida skulle enklare appar inte ta speciellt lång tid i Flash. Detta skulle resultera i att kunder som kanske inte vill lägga en allt för stor påse pengar på ett relativt osäkert kort som en iPhoneapp ändå är kommer bli mer intresserade. Inte för att de bryr sig hur vi gör det, utan för att många tycker det känns tryggt att ha en och samma leverantör. Och det ger oss som producent en fjäder i hatten när vi kan säga ”ja, vi kan göra iPhoneappar”.

Med andra ord är det Apple gjort genom att begränsa möjligheterna för oss utvecklare att de också begränsat möjligheterna för våra kunder, vilket är väldigt tråkigt. Varför inte låta oss utveckla som vi vill och sedan sortera bort de appar som är mindre bra och inte platsar i AppStore? Detta tvingar Adobe till att alltid förbättra cross-compilern och oss utvecklare att optimera vår kod men det verkar inte räcka för Apple som stänger ut oss helt med meddelandet ”Ja ni kan ju skicka in dem, men inga garantier att något kommer igenom. Men förmodligen inte”.

Som det är nu känns det väldigt otryggt och jag skulle tänka till mer än tio gånger innan jag ens tänkte tanken att föreslå detta för en kund. Vi förlorar alltså ett kul projekt, kunden förlorar en bra produkt och Apple förlorar sina intäkter från AppStore. För mig känns det här som ett, för att använda ett passande ord, #fail.

Så jag förstår hur ni tänker Apple, men jag håller inte med.

Etiketter:apple, iphone

 Google är världens största sökmotor, men vilken sökmotor är nummer två om vi räknar antal gjorda sökningar? Är det Microsoft Bing eller Yahoo tro? Kanske Kinesiska Baidu? Nej, världens näst största sökmotor är faktiskt inte en sökmotor utan en webbplats där besökare kan ladda upp film och titta på film och filmklipp. Jag pratar naturligtvis om Youtube.com. Den hanterar fler sökningar per dag är Bing, Yahoo mm.

Naturligtvis är det inte en riktig sökmotor i den mening att den indexerar upp webbplatser men nu pratar vi antal sökningar och då är det som det är.Det finns många anledningar till att ligga med på Youtube. En är att filmer därifrån har börjat bli indexerade och visas det ordinarie sökresultatet hos Google, en annan är att det är bekvämt att samla film på ett ställe och sedan visa den på sin egen webbplats. Ett exempel är Myresjöhus som har samlat sina filmer på http://www.youtube.com/myresjohus. De använder sedan Youtubs spelare i sin bygga hus skola. 

Exempel:

Etiketter:Youtube