business

Tankar kring rapporten Svenskarna och internet 2013

Anders Tufvesson 21 november 2013

I dagarna släppte .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur) rapporten Svenskarna och Internet. Det är en rapport som är fullmatad med fakta om hur vi svenskar använder internet. Den visar att vi svenskar använder internetbaserade tjänster frekvent i vår vardag – 73 % använder internet dagligen. Och så kan vi fortsätta att peka på siffror som är väldigt höga. Till exempel att i åldern 18-24 år använder 92 % internet dagligen. Men det är här jag börjar undra. om 92 % av alla i åldern 18-24 använder internet dagligen innebär det att 8 % inte gör det. Enligt SCB finns det 915 518 personer som är 18-24 år i Sverige 2013. Det innebär att det är hela 73 241 stycken som inte använder internet varje dag. Frågan är varför? Ingen uppkoppling hemma? Dom har inte råd med en smartphone? Dom är inte intresserade?

Hur mycket svenskarna använder internet per dag - Sverige

 

En annan sak som förvånar mig är vad vi gör på internet. Den aktivitet vi utövar mest på internet dagligen är att läsa e-post. Hela 73 % av oss läser e-post dagligen. MEN bara 42 % skriver e-post. Det innebär att det är väldigt många som aldrig svarar på e-post. Men att skriva e-post är också nästan lika populärt som att besöka ett socialt nätverk, vilket 44 % gör varje dag. Om vi tar bort kravet på att aktiviteten skall ske varje dag är läsa och skriva e-post nästa lika stora, men att logga in på bank är vanligare än att använda sociala nätverk.

Vad-vi-gor-pa-internet-enligt-svenskarna-och-internet

 

När jag sedan läser vidare hittar jag ett spännande diagram. Hur många som INTE använder internet överhuvudtaget i Sverige.

hur-många-som-inte-använder-internet-i-sverige

 

Minskningen är ca 100 000 varje år. En koll mot SCB och antal dödsfall ger oss nästan hela förklaringen. Förutom att ca 90 000 dör varje år så är det ca 10 000 som börjar använda internet. Med den takten kommer det dröja 11 år innan alla svenskar använder internet. Och det kommer ske oavsett om de aktivt skaffar sig en uppkoppling eller inte för produkter i kök, bilar, gräsklippare, värmepumpar m.m. kommer att vara eller är redan kopplade till internet.

Det här är några av mina första tankar när jag läste igenom rapporten. Självklart finns det väldigt mycket mer intressant information att analysera och dra slutsatser från. Lämna gärna en kommentar om du hittat något i rapporten, eller i en annan spaning kring internetanvändande, som du tycker är intressant och värt att lyfta fram!

Etiketter:

21 november 2013 |

1 kommentar

  1. Pingback av Tankar kring Svenskarna och internet 2014 | Business by web den 12 november 2014 kl: 9:52
    Tankar kring Svenskarna och internet 2014 | Business by web skriver:

    […] ett år sedan skrev jag om Svenskarna och internet 2013. Nu har årets rapport kommit. Som vanligt är det spännande läsning. Men en siffra som jag tog […]

Tyck till! :)

Nu kan alla ta betalt med kort

Anders Tufvesson 28 november 2011

För lite drygt 18 månader sedan bildades ett företag som hade en idé om att alla, inklusive privatpersoner, skall kunna ta betalt med kort. För att denna magi skall fungera krävs att du har en iPhone eller iPad och ett konto på företagets externa webb. För att förenkla kortbetalningar har de även tagit fram en helt unik kortläsare som är EMV-certifierad. Pengarna du får in betalas ut till ditt vanliga bankkonto och du kan logga in för att se vad du har sålt, när och för hur mycket. Det är förstås svenska iZettle jag pratar om.

Som person har jag ett behov av att ha kontroll på min vardag inklusive min privatekonomi och undviker i så stor utsträckning som möjligt att använda kontanter. Ett konto i plånboken med sedlar och mynt är ersatt med konto-/kreditkort för olika användningsområden. Inte många blev gladare än jag när iZettle ramlade ner framför mina fötter. Jag tecknade mig direkt för ett konto och väntade ivrigt på att min utlovade kortläsare skulle dyka upp i min brevlåda.

Under iZettles beta-period som precis avslutats skickade de ut kortläsare till ett begränsat antal användare för att täcka in ett så stort demografiskt omfång som möjligt enligt deras egen utsago. Som tur är fungerar deras tjänst även utan kortläsare så under tiden jag väntade på kortläsaren letade jag efter ett tillfälle att få provtrycka konceptet. Till min stora förvåning fick jag ganska snabb möjligheten att på ett halvt oväntat sätt använda konceptet. Vi hade en spontan afterwork på jobbet med ett 10-tal deltagare som inkluderade en musik-quiz och några familjepizzor. Hör och häpna, så hade jag pengar på konto i plånboken, så jag betalade pizzabudet cash. Sedan gick min iPhone och iZettles app runt bland mina kollegor som fick betala sin andel. Och jag fick pengar direkt in på min konto i banken samtidigt som de som önskade fick ett kvitto skickat till sin e-postadress.

Jag tog tag i saken, satte ut två annonser på Blocket, för att verkligen se om det finns en möjlighet att använda den med personer man inte känner. Annonserna, som kostade 20 kr/st,  var en switch för 400 kr respektive två wifi accesspunkter för 250 kr. Switchen nappade på en gång och en köpare kom för att hämta den i torsdags kväll, men någon kortbetalning gick inte att få till. Köparen jobbade i branschen och enligt uppgift med säkerhet och vågade inte, så det fick bli cash. De två wifi accesspunkterna åkte en köpare från Kristinehamn för att hämta och vi gjorde en kortbetalning utan tvivel med iZettle på parkeringen utanför Lidl. På den försäljningen som jag gjorde med iZettle blev avgiften 8,38 kr, så totala kostnaden för att sälja de två wifi accesspunkterna blev 28,38 kr. Varje transaktion kostar 1,50 kr plus 2,75% på beloppet. Om man skulle sälja något för 2.000 kr, vill iZettle ha 56,50 kr i avgift och skulle du sälja din bil på Blocket för 100.000 kr och blir avgiften hisnande 2.752 kr.

Vad kan man dra för slutsatser av detta?

  1. Att iZettle eller liknande affärslösningar kommer att bli vardag även för privatpersoner känns ganska givet, men självklart kommer det alltid att finnas de som är skeptiska.
  2. Att man inte skall ta för givet vem som eventuellt accepterar att betala med kort. Trodde nog att köparen av switchen skulle vara mer benägen med, som jag uppfattade det, ett teknikintresse.
  3. Att det kändes häftigt att kunna ta betalt med kort och slippa gå till banken för att flytta pengar från kontot i plånboken till kassavalvet även som privatperson.
  4. Att avgiften för en privatperson inte känns rimlig om man vill använda den för höga belopp. Å andra sidan för man göra precis som handlare gör och tankemässigt lägga på en marginal för att kunna ta emot betalning via kort.

Några direkt användningsområde:

  • När grabb- eller tjejgänget behöver dela notan
  • När du skall sälja begagnade saker på Blocket
  • Som torghandlare, eftersom vi blir fler som inte har pengar på kontot i plånboken
  • För småföretagare som har få transaktioner varje år
  • För mobila småföretagare i samband med mässor
  • För friluftsfrämjande turer där anordnare vill ha betalt

Läs mer om iZettle på deras hemsida.

28 november 2011 |

2 Kommentarer

  1. Kommentar av Andreas Eriksson den 29 november 2011 kl: 20:21
    Andreas Eriksson skriver:

    Jag häpnar fortfarande vad teknik kan göra idag. Smidigt värre. :)

  2. ”Jag vill ju handla nu!” – iZettle ur en konsuments synvinkel « Business by web skriver:

    […] Så är du en småföretagare som ofta är ute på mässor tycker jag absolut att du ska satsa på iZettle. Det som kan vara värt att notera är den extraavgiften som tas ut och att kanske inte alla är benägna att våga betala med kort. Du kan läsa mer om betalning och misstänksamma konsumenter här. […]

Tyck till! :)

Driftsäkerhet, tester och fel

Anders Tufvesson 16 november 2011

Hur skriver man kod som anses var driftsäker och vad är det – Är det kod med väldigt lite fel? Kod som inte behöver underhållas så ofta?

Jag reflekterar ofta om den tid som finns att lägga ner på ett kodstycke. Ofta är det så att beställarna vill ha jobbet utfört till så liten kostnad som möjligt (vilket jag förstår) och då blir det minimalt med tid på varje sak. Men ”vad kostar detta i längden?” brukar jag tänka då.

Som utvecklare har man alltid en viss tid till tester, det är så oerhört viktigt att testa det man skapat så att det uppför sig som förväntat. Man testar ofta normalfallen och några yttre fall som man kan tänka sig inträffar. Det brukar räcka väldigt långt. Men som alltid finns det massor av undantagsfall som man kanske inte räknat med och var ska man dra gränsen? Allt beror, tycker jag, på ändamålet och hur viktigt det är för kunden att systemet i alla skeden går smärtfritt.

Det är oerhört vanligt att vi skriver så kallade enhetstester till våra metoder, vilket testar att våra metoder beter sig som vi förväntar sig vid de vanligaste indatafallen. När det kommer till integrationstester så blir vi ofta mer frikostiga hur vi utför dem, här burkar det nämligen gå åt en del tid eftersom integrationstesterna är svåra att utföra. Något många beställare inte är beredda att lägga allt för mycket tid på.

När det däremot gäller acceptanstester så är beställare ofta mer benägna att lägga tid. Acceptanstestet är deras kvitto på att de fått vad de beställt men den här typen av tester testar i stort sett aldrig ytterligheterna.

Vi bygger sällan, om ens aldrig, system som är ämnade för att skydda eller rädda liv. Det gör att man kan fokusera mycket mer på att komma framåt i utvecklingen än att kontrollera för fel, vilket är viktigt i många av de branscher vi arbetar med (framförallt webb). Det här ses ofta positivt på från ett beställarhåll eftersom man erhåller något nytt hela tiden. Men å andra sidan här vill beställarna ha en hög tillgänglighet, applikationen skall vara driftsäker.

Men tillbaka till ursprungsfrågan; hur skriver vi kod som är driftsäker?
Hur konstigt det än kan låta tycker jag att det här är ett delat ansvar. Framförallt skall vi förklara varför vi vill lägga tid på de olika typerna av tester, vi är experterna, men å andra sidan måste beställare av applikationer vara medvetna om att tester får ta tid. Hur mycket vi skall testa och vad vi ska testa måste tas fram i perspektiv till verksamheten.

Det finns flera sätt att få något väldigt driftsäkert, och det vanligaste måste vara att man är många som delar på ansvaret att kontrollera att en viss del av kod utför det den skall. Och att utföra många och långa tester för att se till att den uppför sig som man förväntar sig i alla möjliga situationer.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg måste det finnas utrymme i en budget för underhåll av applikationer. Det gäller både webb- och desktopapplikationer. Omgivningen förändras något så oerhört, framförallt på webben där det kommer nya webbläsare och nya krav från beställaren varje dag. Men även desktopapplikationer behöver underhållas för att passa nya operativsystem och nya krav. Lägger man inte ner tid på att anpassa och underhålla applikationerna under tid kommer man tillslut till en punkt där det blir ett allt för stort jobb att göra.

Statens Järnvägar lanserade 1980, efter tio års utveckling och tester, ett system förhindra olyckor i tågtrafiken. Systemet hette, och heter fortfarande, ATC. Här fanns (och finns) det ingen tolerans för fel eller situationer som man inte räknat med. Sedan 1980 har det kommit tre versionuppdateringar av ATC men det det tog 13 år innan en första versionsuppdatering kom (1993 släpptes ATC2).

Hur kommer det sig då att ett sådant system klarar sig från större underhåll av koden?
Jag tror, utan att vara någon expert, att det handlar om två saker. Först och främst är det en väldigt statisk och sluten miljö men också att man har lagt ner otal timmar på testning av alla möjliga fall. Att man la ner tio år av utveckling och tester innan man införde det i stor skala på alla tåg är nog en av framgångssagorna. Efter 30 år med systemet är det så inkört att förarna nuförtiden helt förlitar sig på systemet, man kör som det heter på ”pipet” och litar fullt ut på att ATC-systemet varnar vid för höga hastigheter, röd signal eller systemfel. Hör man inget ”pip” är det bara att gasa på!

Men för oss som inte har ett slutet system eller kan lägga tid på tester?
Vi kanske får acceptera att vi kommer att ha fel i våra applikationer till en viss gräns och att vi måste vara beredda på att kontinuerligt lägga tid på att rätta de fel som uppkommer. När det kommer till driftsäkerheten finns det inga genvägar, och jag vet att man ibland brukar lösa prestandaproblem på webbplatser genom att låta dem starta om allt som ofta. En fräsch start löser ofta mycket konstiga tillstånd i ett system men är ingen bra utväg. I dessa fall kanske man ska fundera på om det inte är värt att lägga tid på att hitta felen och rätta dem.

Utvecklare: varför skriver ni fel över huvud taget?
Den frågan får jag ibland och den är alltid lika intressant att svara på. Det finns ingen, eller i alla fall nästan ingen, utvecklade som medvetet skriver kod som man vet är fel. Däremot finns det alltid massa undantag på in och utdata som kan ställa till det. Det värsta en utvecklare kan handskas med är indata från okända källor (som användare), för man vet aldrig hur den ser ut. Utöver detta har vi fall där data har blivit korrupt eller andra hjälpfunktioner man använder sig av får problem med att köra. Kanske är det slut på RAM-minne, slut på diskutrymme, fullt på stacken, för långsam nätverksanslutning, kommunikationsproblem med I/O, ja allt detta kan hända men kanske inte är något man kontrollerar när man ska addera två tal. Jag vet att jag överdriver lite granna nu, men i realiteten skulle vi behöva kontrollera så otal många fall för att verifiera att allt fungerar som det skall om vi ska täcka alla möjliga fel som uppkommer. Varje fall måste dessutom hanteras på olika sätt, sådant tar tid!

I bland händer det förvisso att vi skriver fel också, men det är sällan med flit. I avancerade applikationer finns det alltid möjlighet till tankevurpor.

Så slutligen så kan jag konstatera att vi skulle behöva lägga mycket tid på tester om vi vill få allt problemfritt från början, men att vi åtminstone lägger tillräckligt med tid för att hitta de värsta felen och sedan löser resten när de inträffar.

Kuriosa:
För den intresserade finns ATC i version 1, 2, 2.1 samt 2.2. De stora skillnaderna är mellan ATC1 och ATC2 där är frikostigare med att lossa en automatisk driftsbroms som ATC har slagit till vid för hög hastighet/närmande av stoppsignal om den märker att föraren försöker bromsa själv. Dessutom ändrades vad som bänder om flera hastighetangivelser tas emot, tidigare använde ATC den lägsta medan i den nya versionen den som senast togs emot. De två senaste uppdateringarna 2.1 och 2.2 syftar enbart till att lösa specifika problem. 2.1 möjliggör för systemet att ta emot körbesked via radio som ett komplement till balisier på marken. Det gör att man kan ge nya körbesked (ex. höjd hastighet) om en ex. signal längre fram slår om från rött till grönt. På så sätt  kan man häva ett besked om hastighetsnedsättning innan man når nästa signalen vilket resulterar i att tåg kan köras snabbare och mer effektivt. Version 2.2 löser problem för tåg som åker över Öresunsbron och in i Danmark där man har en annan typ av ATC. Omkopplingen mellan systemen måste ske automatiskt, vid exakt rätt tillfälle, i 200km/h.

Källor:
http://techworld.idg.se/2.2524/1.160472/med-atc-systemet-gar-taget-som-pa-rals

Etiketter:, , , , ,

16 november 2011 |

3 Kommentarer

  1. Kommentar av Andreas Eriksson den 16 november 2011 kl: 19:35
    Andreas Eriksson skriver:

    Mycket bra skrivet och en hel del sanning.

  2. Kommentar av Rikard Elofsson den 17 november 2011 kl: 8:59
    Rikard Elofsson skriver:

    Kan gissa att du gärna läser Jörgen Städjes alster, han gillar också att grotta ner sig i ATC-systemet… :)

  3. Kommentar av Henrik Bäck den 17 november 2011 kl: 9:13
    Henrik Bäck skriver:

    Ja, han skriver mycket bra om diverse system. Läste om kärnkraftverket i Oskarshamn tidigare, mycket intressant.

Tyck till! :)

Google +

Anders Tufvesson 22 augusti 2011

Under hösten skall det bli spännande att följa hur det går med Googles nya sociala experiment Google +. Men innan vi börjar analyserar och recenserar Google + tycker jag det är bra att göra en tillbakablick. Google har inte varit lyckosamma med allt de gör inom den sociala sfären.

För några år sedan lanserade de Google Wave. Wave var en tjänst som skulle ersätta e-post, chatt, Wiki och sociala nätverk. När tjänsten lanserades slogs vi alla efter invite för att bli bland de första som provade Wave. Men därefter kom det av sig. Efter mycket hype i början kom hela projektet av sig och Google har numera lagt ned Wave som en egen produkt. Den finns kvar och det går att logga in men produkten är död. Själv skapade jag ett konto men kom heller inte riktigt igång. Tiden räcker inte till allt.

Sedan försökte Google med Google Buzz. Ett sätt för de som använder Gmail att dela med sig av olika objekt. Till exempel bilder. Problemet var att du var tvungen att ha ett aktivt Gmail-konto. Buzz är en produkt som jag inte ens brydde mig om att prova då jag inte använder Gmail och jag såg genast massor av begränsningar i detta. Buzz finns  kvar men används troligen inte speciellt mycket.

Under sommaren har det twittrats och facebookats om Google +. Jag har i runda slängar fått 10 stycken invites i brevlådan men bestämde mig för att inte lägga tid under sommaren. Dels för att se om det blir något men också för att jag verkligen ville göra andra saker än sitta vid datorn hela sommaren, eller mobilen för den delen. Men nu skall jag snart ta tag i det. Mer om Google + kommer!

Etiketter:, ,

22 augusti 2011 |

0 Kommentar

   Inga kommentarer än... Bli den första!

Tyck till! :)

Läser du också mail på semestern?

Anders Tufvesson 08 juli 2010

Det är många som inte kopplar av helt från arbetet under semestern. En del fortsätter kolla mailen löpande, via mobilen eller handdatorn. Andra loggar in någon gång i veckan och läser av inboxen.  Jag själv tillhör de som stänger av synkningen i mobilen under semestern, men loggar in någon gång då och då för att hålla inboxen tom.

Och är det just det som får oss att kolla av mailen?  Vi vill inte börja vår första arbetsdag med att ha 400 olästa mail, i mångas fall säkert ändå fler. Och kanske är vi också rädda för att missa något ”riktigt mail” bland alla dessa bacom-mail som samlar sig på sommaren  (ja, bacon-mail är alltså inte spam, utan sådana mail vi själva en gång bett om att få – men som vi inte läser, tex nyhetsbrev, uppdateringar etc).

Om vi skulle använda våra intranät, vår collaboration-plattform (tex Sharepoint) mer till att dela information skulle detta problemet delvis lösa sig. Där finns sjävla informationen, och det är enkelt att skapa prenumerationer, tex en gång i veckan eller en gång i månaden som berättar vad som är nytt/ändrat.

En annan möjlighet är förstås att tänka på vem vi mailar på sommaren. Kanske ska vi inte använda grupper för att tala om att det bjuds på glass vid eftermiddagsfikat, utan istället skicka mailen till dem vi vet är på plats. Givetvis är chat (instant messaging) ett verktyg som skulle kunna fungera utmärkt här.

Kanske kan vi alla hjälpas åt, och låta denna sommaren bli sommaren då mailskörden efter semestern är mindre. Nästa sommar arbetar vi smartare och delar information på ett mer strukturerat och smart sätt.  Vad tror ni?

Trevlig sommar!

//Magnus

08 juli 2010 |

1 kommentar

  1. Kommentar av Johan N den 30 september 2010 kl: 13:41
    Johan N skriver:

    Jag jobbar med erbjuda den lösning eller det synsätt på samverkan och delningsverktyg du eftersträvar.

    Vi har utvecklat ett eget intranät, ett socialt intranät som heter MyLive. Syftet är att lyfta det arbete och samarbete som finns på det fysiska kontoret till det digitala intranätet. Med hjälp av wikis, projektgrupper och medarbetsprofilering kan kunskap och erfarenhet samt information finnas tillgängligt i intranätet, för alla. Detta minimerar det du nämner, påtryckningen av information och skapar ett naturligt flöde.

    I folkmun kallas detta för Enterprise 2.0 och är absolut inget nytt. Det är komiskt och lite synd att vi inte har försökt lyfta in dessa funktioner i organisationer tidigare. Tekniken och synsättet har ju funnits.

    Kolla gärna http://www.sociala-molnet.blogspot.com och vår kommande webb http://www.socialaintranät.se för mer info!

    /Johan N

Tyck till! :)

Mera produktivitet!

Anders Tufvesson 10 juni 2010

Har du nånsin funderat över hur din tid på dagarna verkligen spenderas?  Hur mycket tid lägger du på informationssökning, på att fråga kollegor om tips och råd, på att sortera mail, leta filer på den gemensamma hårddisken, eller rentav uppfinna något som någon annan redan har gjort.

Allteftersom vår datamognad ökar är vi bättre på att återanvända saker vi själva har gjort – men att ta del av och nyttja varandras prestationer har många en bit kvar till. Det finns de som tar ett stort grepp om detta med fina strategier och modeller och kallar det för knowledge management och att skapa en lärande organisation. Det är ofta rätt och vackert – men långt ifrån en konkret verklighet vi operativa individer brottas med dagligen.

Börja enkelt . Det handlar kanske om att skapa en gemensam yta på intranätet där alla skickade offerter finns, eller där presentationer finns, eller slutrapporter från projekt etc. Och sedan använda denna istället för att dubbellagra saker i mailen eller på c:. Eller bara att kunna hitta företagets organisationsnummer eller bankgiro. Ta reda var i din organisation som det finns behov för detta och vad för uppgifter som ofta efterfrågas eller uppfinns på nytt. Vissa kallar det genialt. Jag kallar det det produktivitet. Dvs att du får mer gjort på din arbetade tid.

10 juni 2010 |

1 kommentar

  1. Kommentar av Idalia den 23 augusti 2016 kl: 9:53
    Idalia skriver:

    I lilltaery jumped out of my chair and danced after reading this!

Tyck till! :)