Google, välkänt för att testa sina många olika nyanser av blå, testar nu tydligen en ny design, bland annat med varmare färger i logotypen. http://sixrevisions.com/user-interface/new-google-web-design/

Tusentals människor sitter fast runt om i världen pga det stoppade flyget. Det är så klart olyckligt och jag lider med dessa människor. Och sannolikt kommer vi fortsätta att resa fysiskt även i fortsättningen och även med flyg.

Men kanske har det blivit för lätt. En resa med flyg mellan Sthlm och London tar 2,5 timma ca – medans samma resa tar 2 dygn med ett marknära alternativ. Dvs 20 gånger så lång tid.

Min fundering och fråga blir då om flyget gjort oss bekväma. Det är enkelt att resa kors och tvärs över jordklotet. Och har det därmed hämmat våra försök att mötas och samarbeta via alla de collaboration-verktyg som finns att tillgå och likaså instant messaging/videokonferens-verktyg?  Kanske kan flygstoppet göra att det våras än mer för elektroniska möten och få många företag att bygga upp infrastruktur för detta.

Vi kommer alltid ha behov av att träffas fysiskt och det är viktigt. Men personligen tror jag mycket handlar om vilja, mognad och kompetens vad gäller att mötas med IT-som stöd. Låt oss gå vidare och prova detta än mer nu framöver! Både IBM, Google och Microsoft bjuder på goda alternativ här, antingen att drifta själv eller inom ramen för molnet.

//Magnus

För mindre än 10 år sedan minns jag har jag efter kundbesök i Sthlm sprang upp på min dåvarande arbetsplats Sthlmskontor för att ”replikera mailen” och kunna läsa den lokalt på tåget. Svaren skickades sedan när jag kom hem och anslöt mig till ISDN-routern.

Idag sitter vi uppkopplade med våra mobiltelefoner mobiler här, där och när vi önskar. Men det är främst bara mailen vi läser i mobilen. Det är inte rss-nyheter från intranätet, vi har inte full tillgång till våra interna system för rumsbokning eller tidsredovisning och inte helelr till våra fileservrar med dokument.

Jag är övertygad om att de nya padsen till stor del kommer att ersätta både den bärbara datorn och våra kollegieblock. Men det ställer krav på att våra intranät, dokumenthanteringssystem och även affärssystem är nåbara via webben och för mobila användare från enkla klienter.

Då får vi också den fulla effekten av att kunna arbeta och dela information där vi är. Men oavsett var.

Och då kanske äntligen gammaldags ouf-of-office svar såsom ”jag är på tjänsteresa i tre dagar och läser inte mail under tiden” kommer att försvinna!

Det var några år sedan nu som den stora blogg-hypen gick över, och många har förespått att bloggandet som fenomen är på tillbakagång. Jag tror detta är helt fel, tvärtom tror jag att det vi ser just nu är diversifieringen av en rörelse som handlar om just bloggande – men i massor av olika varianter. Det är ingen slump att Bilddagboken är den största sajten för ungdomar – som egentligen inte är något annat än ett verktyg för socialt bildbloggande.

Däremot är det inte osannolikt att alla de som trodde att ”de måste blogga” upptäckt att de kanske inte behöver det, på samma sätt som en del idag som tror att tror att de ”måste twittra” kommer upptäcka att de kanske inte måste det heller. I vart fall inte om de inte har en tydlig idé om varför. Detta visar på vad allt detta handlar om, verktyg och fenomen som bloggar och twitter kräver engagemang och att det fyller mening eller en funktion. Här ser jag att bloggandet kommer stärka sin position hos nya åldersgrupper och för människor i nya delar av sitt liv.

Redan tidigare har mode-bloggar och gå-ned-i-vikt-bloggar varit populära att starta igång såväl som att läsa. Nu ser vi ett annat fenomen, nämligen att människor i livets slutskede bloggar om sitt liv och sin kamp med eller mot döden. Bloggandet blir här ett sätt att kommunicera det svåra, och gör att umgänget med vänner & nära inte måste handla om det sjuka utan att hitta en vardagsdialog istället. Självklart blir bloggen också ett sätt att få stöd, på ett sätt som även en svag människa kan hantera när det är svårt att orka med besök på sjukhus etc.

I några fall lever också dessa bloggar vidare efter döden, där bloggen och dialogen mellan anhöriga och dess läsare blir ett sätt att hantera sorgen. På samma sätt kan döda behålla sin identitet på nätcommunitys fast då profilen blir en hyllningssida till den avlidne som sköts av anhöriga. Nätet blir här en plats för sorg.

Det här ser jag bara som ett exempel på hur bloggandet får en allt större betydelse i människors liv, och fenomenet kommer stärkas än mer framöver. Bloggande kommer bli en allt viktigare meningsbärare i framtiden. För företag och organisationer ligger det en utmaning att hantera detta och förstå vad det innebär för just er.

Etiketter:blogg, Sociala medier, sorg

Under superbowl, den amerikanska fotbollssfinalen, hade Google en tv-reklam som var utformad som en historia via sökmotorer:

Nu kan du skapa din egen sökhistoria på Youtube. Ett nytt sätt att använda sociala medier!

Etiketter:Youtube

Innan ni börjar läsa, detta inlägg handlar enbart om mina personliga åsikter om hur Apple behandlar tillverkare av tredjepartsprogram för att utveckla iPhoneappar. Följer man de riktlinjer som Apple satt upp så riskerar man inget då man utvecklar och publicerar appar och det är givetvis en lysande idé att bygga dem. Följande inlägg är helt enkelt mina reflektioner på de förändringar Apple gjort i sitt utvecklaravtal och hur det påverkar mig som flashutvecklare. Med det förtydligat, trevlig läsning.

Jag är Applenörd i själ och hjärta. Majoriteten av tekniken, om det så handlar om routrar, datorer eller telefoner i mitt hem har ett äpple på sig. Vi kan kort och gott säga att jag är en del av Applesekten. Jag är också flashutvecklare. Vilket jag är mest går inte att säga utan jag ser mig mer som kärleksbarnet mellan Apple och Adobe. Därför blev jag, och många flashutvecklare med mig, överlycklig när Adobe gick ut med att vi i Flash CS5 skulle kunna producera iPhoneappar, bara så där.

Men det var då.

Alla med ett uns intresse för flash, iPhones och så vidare vet att så är inte längre fallet. Apple ändrade sitt utvecklaravtal på så sätt att endast program och metoder från Apple får användas för utveckling av appar. Detta har det skrivits spaltmeter om så det tänker jag inte göra utan tänker ge en helt personlig syn på de senaste månaderna och varför jag helt plötsligt hellre skulle flytta hem till Adobe om min kära Apple/Adobe-familj skulle skilja sig.

Det finns just nu två läger, vi som tycker Apple gjort fel och de som tycker Apple gjort rätt. På ”felsidan” står primärt flash- och liknande utvecklare. På ”rättsidan” står de som kan Objective-C och tycker att Apple har en väldigt bra poäng. Några av dem har till och med gått så långt att kalla oss ”icke Obj-C kunniga” lata.

Att kalla oss just det, lata som inte vill eller orkar lära oss ett nytt språk, tycker jag är orättvist. Jag jobbar professionellt med ActionScript, Flex, ASP och ASP.NET (C#). Det är ändå tre olika språk och minst två olika ramverk att hålla sig uppdaterad med. Det tar tid. Att lägga till ytterligare ett språk, som dessutom i stort sett är begränsat till Apples enheter, skulle göra att jag fick prioritera vad jag vill lära mig, hur bra jag vill bli och riskera att tappa den spetskompetens man ändå eftersträvar. Därför tyckte jag att det var en utmärkt ide att vi som flashutvecklare skulle kunna bygga iPhoneappar utan att behöva lära oss objectiv-c.

Jag förstår att Apple är oroliga för prestandaproblem och på så sätt vill att alla ska göra på samma sätt. Men slutanvändaren bryr sig inte det minsta om programmen är byggda i Obj-C, AS3, Unity eller vad det nu kan vara. Alla vill att enheten och programmen ska flyta utan problem, där är vi alla överens och inga protester från min sida.

Och det är inte bara vi nördar som tycker iPhonen är intressant, vi har kunder som också tycker att ”den där iPhonen är allt en häftig liten sak” och som vill skapa appar, i många fall kampanjbaserade och med relativt kort livslängd. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte har speciellt bra koll på hur långt tid det tar för en duktig iPhoneutvecklare att bygga en app och vilka pengar det handlar om men utifrån vad jag sett från Adobes sida skulle enklare appar inte ta speciellt lång tid i Flash. Detta skulle resultera i att kunder som kanske inte vill lägga en allt för stor påse pengar på ett relativt osäkert kort som en iPhoneapp ändå är kommer bli mer intresserade. Inte för att de bryr sig hur vi gör det, utan för att många tycker det känns tryggt att ha en och samma leverantör. Och det ger oss som producent en fjäder i hatten när vi kan säga ”ja, vi kan göra iPhoneappar”.

Med andra ord är det Apple gjort genom att begränsa möjligheterna för oss utvecklare att de också begränsat möjligheterna för våra kunder, vilket är väldigt tråkigt. Varför inte låta oss utveckla som vi vill och sedan sortera bort de appar som är mindre bra och inte platsar i AppStore? Detta tvingar Adobe till att alltid förbättra cross-compilern och oss utvecklare att optimera vår kod men det verkar inte räcka för Apple som stänger ut oss helt med meddelandet ”Ja ni kan ju skicka in dem, men inga garantier att något kommer igenom. Men förmodligen inte”.

Som det är nu känns det väldigt otryggt och jag skulle tänka till mer än tio gånger innan jag ens tänkte tanken att föreslå detta för en kund. Vi förlorar alltså ett kul projekt, kunden förlorar en bra produkt och Apple förlorar sina intäkter från AppStore. För mig känns det här som ett, för att använda ett passande ord, #fail.

Så jag förstår hur ni tänker Apple, men jag håller inte med.

Etiketter:apple, iphone